— Hör nu historien om hans giftermål, fortfor Palle; den är ytterst romantisk, i synnerhet när kaptenen sjelf berättar den. Han blef förälskad i den vackraste spanska dam i hela Chili och enleverade henne, men fadren, en högmodig köpman, satte efter dem, de utbytte ett par kulor, och den ena af hästarne för kaptenens vagn blef skjuten. Men han lösgjorde hastigt den andra från vagnen, tog donna Inez framför sig på höstryggen, och så bar det af i galopp, tills de uppnådde ett kloster, der de blefvo mottagna och sammanvigda. Efter åtskilligt underhandlande gaf köpmannen ändtligen med sig och skänkte dem sin välsignelse samt, hvad mera var, sin förmögenhet. — Var det ett lyckligt äktenskap? — Det tror jag inte. Så vidt jag kan märka på kaptenen, utgjorde hjonelaget en blandning af spansk svartsjuka och dansk pratsjuka, men den sednare böll längst ut, ty kaptenen har nu öfverlefyat sin hustru i tolf år. . — Och de hade inga barn? — Jo visst, de hade ju en dotter, som nu vistas hos kap... Palle afbröt sig tvärt; nu hade han förtalat sig. Men det var för sent att söka slingra sig undan, han hade redan gått för långt, ty Uffe fullbordade meningen sålunda: — Hos kaptenen; och det har du inte sagt