visst icke säga ja-a-al och så-å-å! för att hålla honom i farten. När ändtligen en timme eller halfannan förflutit, hvarunder Uffe icke sagt ett enda ord, kom denne att tänka på att det var tid att gå. Grosshandlarn tog då ett hjertligt afsked af honom och bad honom snart komma igen. Derefter gick grosshandlarn in till sin familj och var särdeles upprymd. — Din vän Uffe, sade han till Palle, är en ovanligt intressant menniska. Han har verkligen förändrats till sin fördel; han har blifvit gå liflig, så meddelsam.