—0 dd VN
till Palle, huru en ung man med era tålanger
kan finna nöje i att umgås med ett så ande-
fattigt subjekt, som till på köpet är af dålig
familj.
— Hjelm tillhör en gammal adlig fåmilj,
invände Palle naivt:
— Och har ni icke just dermed sagt att
han är af dölig familj? Men jag känner hans
far och vet att det är en gammal filur ;-också
hår jag en gång gifvit honom en ordentlig
upptuktelse. Det riktigaste vore utan tvifvel,
att man läte skjuta ihjäl dessa gamla militärer,
när de bli öfver 60 år, likasom man gör med
gamla hästar, ty de duga dock icke längre
till någonting. Så ungefär gjorde våra tappra
förfäder, när de stungo sig sjelfva med spjut;
för att icke behöfva fara till Hel — men nu-
tidens menniskor äro naturligtvis alltför nerv-
svaga och förslöade, för att tåla höra talas
om slikt.
Palle lade Klemmesens ord på hjertat och
föresatte sig på fullt allvar att söka omvända
Uffe till den sanna politiska tron. Men detta
visade sig icke vara någon lätt sak. Uffe
motsade honom nemligen aldrig, men han för-
djupade sig i sin tystnåds ändlösa öken, der
Palles ord, huru vältaliga de än voro, aldrig
kunde nå honom. Palle sökte icke sällan
uppegga Uffe till en meningsstrid, för att han
en gång måtte få veta hvad Uffe i själ och
hjerta tänkte: om dessa saker, men det lycka-
des honom icke; Uffe förblef städse lika tyst