— Hvaröfver äro vi missnöjda? ropade han;
men Uffe, har du då gått och sofvit hela de
sista fjorton dagarne? Har jag inte hvarenda
dag predikat för dig, att vi äro missnöjda
med allt?
— Ja, men så täla om det för mig bara er
gång till! bad Uffe.
— Hvad skulle det tjena till? Du hör ju i
alla fall inte på hvad jäg säger.
— Jo, denna gång skall jag verkligen höra
på, lofvade Uffe.
Palles straffpredikan hade gjort intryck på
honom, och han började känna ånger öfver att
han -brydde sig så litet om statens ängelägen-
heter, när alla andra sysselsatte sig så lifligt
dermed.
Palles vrede bortdunstade, här han såg hufu
harmsen Uffe var på sig sjelf, och han be-
gynte derför:
— Du önskar veta hvarför vi äro så rmiss-
nöjda med regeringen, och eftersom du nu
verkligen vill taga kännedom härom, skall jag
gerna lemna dig alla upplysningar, ty det är
ju nödvändigt att du får veta, hvarför vi äro
missnöjda, innan du kan inse att vi ha rätt
till att vara missnöjda.
Nu var det Uffe som beredde sig att lyssnå
uppmärksamt; han ville ändå gerna få något
närmare reda på hvad alla menniskor resoniie-
rade om, han som hittills hört så mycket talas
i politiken, utan att blifva klok på, hvårom
det egentligen handlade,