Uffe Hjelm och Paile Löve ingå fostbrödralag med hvarandra och bli mycket goda vänner. Men ehuru det således var allmänt erkändt, att Palle Löve skulle komma att spela en betydande roll i Danmarks historia, blef Palle dock icke intagen af alltför stort högmod, och äfven derutinnan ådagalade han sin själsstorhet att han, om hvilken både redaktör Klemmesen och grosshandlar Löve hade uttalat så lysande profetior, likväl förstod att bibehålla sitt sinnes jemvigt. Äregirigheten hade icke tecknat sina mörka fåror på hans panna; tvärtom vittnade hans röda kinder och friska utseende om ett sundt och kraftigt själslif. Palle var visserligen liten till växten och temligen spenslig, men att det kan bo en stor ande i en liten kropp, derpå äro ju Napoleon och många andra af verldshistoriens hjeltar tillräckligt bevisande exempel. Sitt ärliga, trofasta sinne visade Palle Löve bland annat derigenom att han bevarade sin vänskap för sina gamla skolkamrater, och det oaktadt det var uppenbart att ingen af dem hade en så lygeande framtid att vänta som Palle. Ja, märkvärdigt nog, hade Palle fattat den innerligaste tillgifvenheten för den som var minst begåfvad bland dem alla, nemligen Uffe Hjelm. Det är förut omtaladt, huru Palle Löve och