rikets nytta. Detta var att studera juridiken på praktiskt sätt, och Palle fann denna metod ojemnförligt mycket intressantare än den som följdes af de flesta bland hans kamrater, de der hängde fast vid den gamla universitetsslentrianen. Klemmesen var den som vägledde Palle vid hans praktiska studier, och Palle erkände villigt huru mycket han hade denne begäfvade och insigtsfullo man att tacka för. Ja, Klemmesen hade till och med öppnat spalterba i Skandinaviens Morgenrödett för artiklar af Palles hand, de der likväl till en början voro af estetiskt innehäll, ty Klemmeeen ansåg estetiken såsom ett slags förberedande studium åt politiken d. v. s. han menade att man genom att skrifva estetiska recensioner och på lämpligaste sätt sabla ned de olyckliga författarne kunde inöfvas till att skrifva politiska artiklar och sabla ned sina politi ka motståndare. Det gick dock någon tid förbi inhan Palle kunde fullkomligt tillfredsställa Klemmesens fordringar. Palle var nemligen alltför gedmodig, han ville helst berömma allt möjligt. — Det går på intet vilkor an, sade Klemmesen; huru tror ni att ni någonsin skall kunna lära er att skrifva en respektabel artikel, när ni envisas att bibehålla denna menlösa tro? — Men de stackars menniskorna ha ju gjort sig så mycken möda, och de bli så glada öfver att få en smula beröm, invände Palle.