nnerliga önskan, och han fick en son, som i
dopet blef kallad Palle Löve. Grosshandlaren
hade efter vanligheten firat denne händelse
med ett stort kalas, hvarvid hans vältalighet
och hans champagne hade flödat i lika ymrig
mån och försatt alla gästerna i en hänförd,
lyrisk stämning, som gaf gig luft i en mängd
granna tal och skålar för den unge Löve: man
önskade att han måtte växa upp och bli lik
gamla Löve.
— Han skall bli mer än den gamle Löve!
ropade grosshandlaren med blossande ansigte
och gnistrande ögon,i det han svängde glaset
tre gånger öfver sitt hufvud och derefter
kastade det ut genom fönstret, hvilket exem-
pel efterföljdes af alla gästerna. För full-
ständighetens skull anmärka vi, att ett par
år efter denne sons födelse fick grosshandlaren
ännu en dotter, som blef kallad Constantia.
Des var icke något tomt prat af grosshand-
laren, utan det var hans fulla allvar att hans
son skulle växa upp och bli ett riktigt under-
djur, hvars make man aldrig förr sett. Af
sådan anledning förbehöll han sig sjelf att
uppfostra gossen och tillät icke sin hustru att
lägga sig i den saken; hon kunde uppfostra
sina döttrar, bäst hon ville; men det var en
billig begäran af honom, att han skulle sjelf
få bestämma öfver sin sons uppfostran. Gross-
handlarns pedagogiska åsigter innefattades i
denna sats: man skall låta naturen fritt ut-
veckla sig. Fru Löve varicke fullkomligt ense