nnerliga önskan, och han fick en son, som i dopet blef kallad Palle Löve. Grosshandlaren hade efter vanligheten firat denne händelse med ett stort kalas, hvarvid hans vältalighet och hans champagne hade flödat i lika ymrig mån och försatt alla gästerna i en hänförd, lyrisk stämning, som gaf gig luft i en mängd granna tal och skålar för den unge Löve: man önskade att han måtte växa upp och bli lik gamla Löve. — Han skall bli mer än den gamle Löve! ropade grosshandlaren med blossande ansigte och gnistrande ögon,i det han svängde glaset tre gånger öfver sitt hufvud och derefter kastade det ut genom fönstret, hvilket exempel efterföljdes af alla gästerna. För fullständighetens skull anmärka vi, att ett par år efter denne sons födelse fick grosshandlaren ännu en dotter, som blef kallad Constantia. Des var icke något tomt prat af grosshandlaren, utan det var hans fulla allvar att hans son skulle växa upp och bli ett riktigt underdjur, hvars make man aldrig förr sett. Af sådan anledning förbehöll han sig sjelf att uppfostra gossen och tillät icke sin hustru att lägga sig i den saken; hon kunde uppfostra sina döttrar, bäst hon ville; men det var en billig begäran af honom, att han skulle sjelf få bestämma öfver sin sons uppfostran. Grosshandlarns pedagogiska åsigter innefattades i denna sats: man skall låta naturen fritt utveckla sig. Fru Löve varicke fullkomligt ense