Båda kamrarne sammanträdde 1 går kl. I e. m. Väckta förslag, cm tillsättande af ett särskildt utskott för fattigvårdsfrågan (af hi v. Koch i första kammaren och hr Appeltofft i andrakammaren), blefvo afslagna, af första kammaren efter en kort öfverläggning, ch efter votering med 65 röster mot 27, och af andra kammaren, på yrkande af hr Sjöberg, och utan diskussion. Utan diskussion godkände första kammaren konstitutionsutskottets utlåtande nr 4, afstyrkande väckt motion om upphörande af 1 . konungens rätt att förklara krig. Äfven godkändes derefter följande statsoch banko-utskottets betänkanden: med tillstyrkan om bifall till k. m:ts proposition om afstående af riksarkivet tillkommande arf efter grefve Walter Posse; om afslag å väckt motion om understöd åt arrendatorn af Motala kungsfiske; om afslag å väckt motion om fri tångtägt utanför Gamla Es et; om afslag å väckt motion om eftergift för rådman Peterson m. fl. af ränta till kronan; om bifall till k. m:ts proposition om jordafsöndring till Gässlunda skolhus; om bifall till k. m:ts proposition om skattefrihet för Malå prestbohl; om bifall till k. m:ts proposition om eftergift af statens rätt till dana-arf efter Emma Weli om bifall til k. m:ts proposition om befrielse för vimmermannen Anders Johnsson från ersättningsskyldighet för skadad proviant; samt om afslag å väckt motion om anslag eller lån för inlösen af erforderlig mark för Frövi-Ludvika jernväg. Likaledes godkändes bankoutskottews hemställan om nedsättning i riksbankens räkenskaper af allt kopparskiliemynt af äldre prägel än 1855 till det värde, hvartill detta mynt får till myntverket aflemnas, samt deraf följande ändringar i bokföringen; om bifall till hr Leijers motion om höjande af förvaltningsi anslaget för Wisby lånekontor från 6,000 till 6,500 rdr, samt om uteslutande ur bankoreglementets 3 132 af mom. 4 och 5. Af hr J. v. Schwerin väcktes i första kammaren motion om kassering af kamrarnes ventlilationsapparat och inrättande af en helt och hållet ny sådan. På anmälan af hr v. Möller, att lagutskottet i följd af sjukdomsfall och permission ej vore fulltaligt, beslöt första kammaren att under nästa plenum välja ytterligare tre suppleanter i detta utskott. Andra kammaren förehade endast till be handling två betänkanden från sitt tillfälliga utskott nr 1. Det första, angående hr Sven Nilssons i Efveröd motion om ändrade föreskrifter rörande skyldigheten att deltaga i kostnaderna och underhållet af lokaler för folkskolan, i hvilket afseende utskottet föreslagit en skrifvelse till regeringen med anhållan att dessa åligganden måtte bli för medlemmarne at kommunen efter billiga grunder gemensamma, godkändes af kammaren utan nämnvärd öfverläggving. Det andra betänkandet tillstyrkte afslag å hr Ehrenborgs motion om skyldighet för lärjunge att erlägga skolafgift, för att i viss mån bidraga till lärarnes aflöning. I en längre motivering bade utskottet visat dels olämpligheten, dels det rent af oriktiga uti att bifalla motionen, hvilka motiver motionären i ett längre föredrag sökte gendrifva. I detta föredrag, liksom i motionen, kunde han dock icke öfvertyga någon, ty hans hufvudsakliga skäl: att den fattige, såsom nu är händelsen, icke bör betala för den rike och att staten genom hans förslags antagande skulle göra en icke obetydlig besparing, kunde icke motväga de många, olägenheter, som förslaget skulle medföra. Bland dessa beto nades särskildt, att, då våra läroverk skola bibringa dels allmän medborgerlig bildning och dels embetsmannabildning, det ej kunde finnas något skäl nog starkt att stänga vägen för någon som ville förvärfva kunskaper; att många af de män, om ej de flesta, som häfdat och häfda vår ärofulla plats bland de bildade folken icke skulle ha kunnat bryta sig väg, om vid skoldörren man af dem fordrat en afgift; att det nivelleringsarbete i afseende på de olika klassernas ställniog till hvårandra, som nu fortgått med så lyckliga resultater, genom införandet af en skolafgift skulle afstanna, och landet i stället för en bördsfå en penningaristokrati, då endast den förmögne eller bergade: finge råd att bekosta sina söners undervisning; att afgiften visserligen ej skulle drabba den fattige, ty genom fattigdomsbevis kunde han skydda sig, utan allenast den mindre industriidkaren, den klent lönade tjenstemannen, den mindre jordbrukaren, d. v. 8. det stora flertalet af landets besutne invånare, hvilkas söner sålunda skulle afstängas från en bana, dit deras anlag hänvisade dem. Dessa åsigter uttaladeg af hr statsrådet Wennerberg, som ville begagna tillfället att uttala sin åsigt om elementarundervisningen, samt hrr Nordenskiöld, Dahm, Fock, som anmärkte att det skulle vara både sorgligt och beklagligt om andra kammaren instämde med motionären, O. Andersson i Nordanå, Abr. Rundbäck, Törnfelt, Bundqren, Jöns Pehrsson och Hielm, Motionären fick sj understöd af någon talare och hans förslag föll äfven genow enhälligt beslut.