att högt erkänna det, och det är en pligt som jag fullgör med nöje. Att det funnits personer som alltid haft större anspråk än hr baron Adelsvärd med den bästa vilja i verlden kunnat tillfredsställa, säger sig sjelft, men otacksamheten är en planta som frodas i alla länder; det är derför så mycket angenämare för den rättänkande att kunna försäkra det vår beskickning .ej på minsta sätt låtit inverka på sig af de oförnöjdes hotelser, utan alltjemt med samma beredvillighet tillhandagått alla, utan undantag. Ytterligare skref fru BStraube den 12 mars: Bland de som erhållit hjelp finnas sex personer som ej äro arbetare, men på hr Rubensons hemställan till arbetarne förklarade de enhälligt, det de önskade att intet undantag skullle förekomma, utan qaelningen ske lika åt alla. (De medel som äro insamlade i Göteborg äro uteslutande utdelade bland arbetarne; -likaså komma medlen från Norge att endast utdelas bland dem.) Vi ansågo oss i följd deraf kunna handla såsom vi gjort. Dessutom äro i närvarande stund — liksom förhållandet varit under hela belägringen — ej arbetarne de mest olyckliga, utan just denna classe intermediaire, hvartill åtskillige af dem som nu erhållit understöd höra. De som kunnat avropa ambassaden om hjelp ha ej lidit den ringaste nöd; de stackare deremot, hvilkas sambhällsställning hindrat dem att begära allmosor, de ha fått både svälta och frysa! Med detta sista bref följde redovisning för de medel fru Straube utdelat till 6 fruar och 6 ögifta fruntimmer. Redovisningen var verificerad genom intyg af attachön, hr G. A. Lewenhaupt. Fru Straube afslutade sitt bref med följande ord: Med detsamma jag till den svenska allmänheten lemnar redovisning för de medel som kommit mig tillhanda, har jag en kär pligt att uppfylla: nemligen att å egna och härvarande landsmäns vägnar framföra min varma och obegränsade tacksamhet för den frikostighet, hvarmed man i Sverige skyndat de i Paris nödställda svenskarne och norrmännen till hjelp. Ofvanstående redovisningar utvisa huru de insamlade penningarne blifvit fördelade. Biträdd af hr Rubenson, som gått mig tillhanda med en tjenstaktighet och beredvillighet öfver allt beröm, tror jag mig kunna försäkra att det ej i Paris fins någon nödställd svensk eller norrman, som ej erhållit den hjelp de hemmavarande åt honom beräknat. Om bland det stora antalet funnits någon missnöjd — det jag har alla skäl att betvifla — får man derför ej ifrågasätta hvarken hr Rubensons eller min goda vilja, endast vår oförmåga att kunna göra alla 1 lag är i så fall skulden dertill. Som redovisningarne tillkännagifva, har jag, efter mogen öfverläggning med hr Rubenson och den härvarande svenska beskickningen, lemnat en större summa till den af h. m, enkedrottning Josefina stiftade nödhjelpskassan för svenska och norska arbetare. Om de summor för Jandsmännens räkning, som jag från Sverige evbållit, kommit mig tillhanda under belägringen, hade jag ej ansett mig böra tänka på framtiden, Utan uteslutande på stundens nöd och bekymmer, men som betydliga förändringar inträffat sedan Paris kapitulation och fredens undertecknande samt en god del af arbetarne redan åter inträdt i verksamhet, och arbete ej kommer att tryta, ansåg jag det vara min pligt att ihågkorama det äfven framdeles lidanden kunna förestå de i Paris vistande svenskarne. Jag tvekade derför ej att lemna de summor redovisningarne utvisa till den ifrågavarande kassan, ur hvilken redan den 1 mars lån och hjelp utgingo. Framförande ännu en gång min oskrymtade tacksamhet till landsmännen hemma i Sverige för deras outtröttliga hjelpsamhet, till Red. af Dagens Nyheter och Aftonbladet för deras medverkan till det lysande resultat som blifvit vunnet, och till hr Rubenson för det rastlösa nit, hvarmed han bistått mig, har jag äran teckna mig Bertha Straube. Utrymmet tillåter oss icke att förrän i morgon införa hr Rubensons bref med uppgift på de manliga understödstagare — en, som det tyckes, fullständig förteckning öfver de i Paris varande svenska arbetarne.