Meddelanden från allmänheten.
Redaktionen har blifvit anmodad införa
ur Göteborgs Handelstidning följande försvar
för en af Fäderneslandet lögnaktigt angri-
pen person:
Ehuru jag har mig bekant att Handelstidningen
sjelf aldrig befattar sig med tidningen Fädernes-
landet, samt att den upplystare och bättro delen
af befolkningen inom Göteborgs samhälle sällan
eller aldrig fäster afseende vid hvad den innehål-
ler, så får likväl jag, som i nr 15 af samma tid-
ning, . Vv. 8 1 samma nr som chalmeristerna
blifvit beljugna) under rubrik Bref från Göteborg
blifvit på ett sådant sätt anfallen, att ett tryckfri-
hetsåtal derigenom egentligen varit på sin plats,
hos redaktionen anhålla det dessa rader måtte få
inflyta i tidningen.
Då jag sälunda vänder mig till Handelstidnin-
gen för att få vederlagda de insinuationer som mot
mig i ofvanstående bref blifvit gjorda, nemligen
att jag i egenskap af rotmistare vid nattbevak-
ningen skulle uppfört mig mot mina underlydande
på ett så vildsint och omenskligt sitt, att jag der-
för icke allenast tvingats taga afsked, utan äfven
af underrätt blifvit dömd till 6 månaders fängelse,
hvilket fingelse jag sedermera, med tillhjelp af
en bränvinsadvokat skulle slingrat mig ifrån, så
är det derför, att Handelstidniugens utgifvare, just
då jag blef antagen till inspektor vid arbetshuset,
fungerade derstädes som direktör och i egenskap af
sådan mottog och granskade de vitsord jag från
tvenne, då ännu ej lemnade befattningar uttagit.
Att jag således icke, såsom brefskrifvaren falske-
ligen yitrar, måste taga atsked från min befatt-
ning, utan tvärtom derifrån begärde entledigande
först då jag blef säker om att erhålla den befatt-
ning jag sökte, detta kan afsåväl hr redaktör Hed-
lund som af chefen för nattbevakningen, hr C.
Bohle, intygas.
Hvad nu förhållandet till hjonen, mot hvilka jag
af brefskrifvaren blifvit beskrifven som en buse,
beträffar, så kan hvar och en, som är älskare af
sanningen och icke tror på lösa rykten, derom er-
hälla upplysning, om han vill besvära sig med att
t.la med hjonen, hvilka sjelfva bäst torde kunna
vederlägga dessa rykten.
Att väcka tryckfrihetsåtal mot en tidning, hvars
utgifvare icke sjelf svarar för hvad han skrifver,
anser jag icke löna mödan och besväret, som der-
med äro förenade, utan har jag i stället, på sätt
som sker, i en ansedd och aktad tidning och ge-
nom åberopande af personers intyg, för hvilka
mina antecedentia äro kända, sökt vederlägga hvad
mig i omförmiilda bref blifvit till last lagdt.
Göteborg den 28 februari 1871.
Högaktningsfullt,
J. 4. Olsson.
Härtill har Handelstidningen lagt följande
yttrande:
Det har endast varit undantagsvis, som vi
intagit reklamationer mot framställningar i tid-
ningen Fäderneslandet, enär vi icke funnit att
allmänheten fäster någon uppmärksamhet vid
hvad detta blad, vare sig direkt eller genom
sina korrespondenter, behagar angifva mot den
ene eller andre personen.
Emellertid är Handelstidningens utgifvare
lika villig som skyldig att vitsorda, hvad in-
spektor Olsson här anfört rörande sin anställ-
ning vid härvarande försörjningshus, der han
antogs uteslutande på grund af de utmärkta
intyg han kunde förete från sina föregående
tjenstebefattningar.
Den beskyllning, hvarmed Fäderneslandet
nu lärer framkommit mot hr O., skulle, i hän-
delse af tryckfrihetsåtal, komma att stå bladet
ganska dyrt, men vi erkänna svårigheten för
en man i hr Ö:s ställning att från en aflägsen
plats låta utföra en sådan rättegång: - Det är
också denna omständighet, som gör det lätt
för nidskrifvare att grassera huru de behaga.
Emellertid kunna vi trösta hr O. dermed,
att det vore för honom vida mera kompromet-
terande, i den rättänkande allmänhetens ögon,
om han erhållit beröm i nämnda blad, emedan
ett sådant måste förutsätta intimitet med en
redaktion eller dess korrespondenter, af hvilka
en och annan kanske skulle ha svårt att ens
prestera rent frejdbevis.
Å. vnnmmsemammm————XXÖTEEEAOTÖ