Meddelanden från allmänheten. Redaktionen har blifvit anmodad införa ur Göteborgs Handelstidning följande försvar för en af Fäderneslandet lögnaktigt angripen person: Ehuru jag har mig bekant att Handelstidningen sjelf aldrig befattar sig med tidningen Fäderneslandet, samt att den upplystare och bättro delen af befolkningen inom Göteborgs samhälle sällan eller aldrig fäster afseende vid hvad den innehåller, så får likväl jag, som i nr 15 af samma tidning, . Vv. 8 1 samma nr som chalmeristerna blifvit beljugna) under rubrik Bref från Göteborg blifvit på ett sådant sätt anfallen, att ett tryckfrihetsåtal derigenom egentligen varit på sin plats, hos redaktionen anhålla det dessa rader måtte få inflyta i tidningen. Då jag sälunda vänder mig till Handelstidningen för att få vederlagda de insinuationer som mot mig i ofvanstående bref blifvit gjorda, nemligen att jag i egenskap af rotmistare vid nattbevakningen skulle uppfört mig mot mina underlydande på ett så vildsint och omenskligt sitt, att jag derför icke allenast tvingats taga afsked, utan äfven af underrätt blifvit dömd till 6 månaders fängelse, hvilket fingelse jag sedermera, med tillhjelp af en bränvinsadvokat skulle slingrat mig ifrån, så är det derför, att Handelstidniugens utgifvare, just då jag blef antagen till inspektor vid arbetshuset, fungerade derstädes som direktör och i egenskap af sådan mottog och granskade de vitsord jag från tvenne, då ännu ej lemnade befattningar uttagit. Att jag således icke, såsom brefskrifvaren falskeligen yitrar, måste taga atsked från min befattning, utan tvärtom derifrån begärde entledigande först då jag blef säker om att erhålla den befattning jag sökte, detta kan afsåväl hr redaktör Hedlund som af chefen för nattbevakningen, hr C. Bohle, intygas. Hvad nu förhållandet till hjonen, mot hvilka jag af brefskrifvaren blifvit beskrifven som en buse, beträffar, så kan hvar och en, som är älskare af sanningen och icke tror på lösa rykten, derom erhälla upplysning, om han vill besvära sig med att t.la med hjonen, hvilka sjelfva bäst torde kunna vederlägga dessa rykten. Att väcka tryckfrihetsåtal mot en tidning, hvars utgifvare icke sjelf svarar för hvad han skrifver, anser jag icke löna mödan och besväret, som dermed äro förenade, utan har jag i stället, på sätt som sker, i en ansedd och aktad tidning och genom åberopande af personers intyg, för hvilka mina antecedentia äro kända, sökt vederlägga hvad mig i omförmiilda bref blifvit till last lagdt. Göteborg den 28 februari 1871. Högaktningsfullt, J. 4. Olsson. Härtill har Handelstidningen lagt följande yttrande: Det har endast varit undantagsvis, som vi intagit reklamationer mot framställningar i tidningen Fäderneslandet, enär vi icke funnit att allmänheten fäster någon uppmärksamhet vid hvad detta blad, vare sig direkt eller genom sina korrespondenter, behagar angifva mot den ene eller andre personen. Emellertid är Handelstidningens utgifvare lika villig som skyldig att vitsorda, hvad inspektor Olsson här anfört rörande sin anställning vid härvarande försörjningshus, der han antogs uteslutande på grund af de utmärkta intyg han kunde förete från sina föregående tjenstebefattningar. Den beskyllning, hvarmed Fäderneslandet nu lärer framkommit mot hr O., skulle, i händelse af tryckfrihetsåtal, komma att stå bladet ganska dyrt, men vi erkänna svårigheten för en man i hr Ö:s ställning att från en aflägsen plats låta utföra en sådan rättegång: Det är också denna omständighet, som gör det lätt för nidskrifvare att grassera huru de behaga. Emellertid kunna vi trösta hr O. dermed, att det vore för honom vida mera komprometterande, i den rättänkande allmänhetens ögon, om han erhållit beröm i nämnda blad, emedan ett sådant måste förutsätta intimitet med en redaktion eller dess korrespondenter, af hvilka en och annan kanske skulle ha svårt att ens prestera rent frejdbevis. Å. vnnmmsemammm————XXÖTEEEAOTÖ