Vosges 48; gatan Legendre i Batignolles
28; i Montmartre, kulsprutor och haubitser
oberäknadt, 26; i Belleville 23; vid Mont-
rouge 7 — tillsammans 217 kanoner; för-
utom närmare 30 kulsprutor och haubitser.
Det förefaller som om 8 af de 20 bataljo-
nerna nationalgarde i Montmartre vore re-
aktionära och fiendskapen mellan de två
partierna tyckes dagligen tilltaga. En af
skildtvakterna beskref för en herre, som
var ute och såg på arbetena, på följande
sätt hvad han kallade parisarnes blifvande
särskilda institutionert. Om de blifvande
valen t. ex., sade han: SDå de nya repre-
sentanterna för Paris skola väljas, skola de
utses af nationalgardets bataljoner, och hvarje
kompani skall utse fem valmän. Som det
är 12 kompanier på en bataljon, skola vi
ha 48 valmän. Dessa 48 skola i sin ords
ning tillsätta en kommission, som skall sätta
sig 1 förbindelse med den republikanska cen-
tralkomitn. Härigenom ega vi en politisk-
militärisk organisation, medelst hvilken vi
kunna bevaka och kontrollera regeringen.
Nationalgardena, öfver hela landet stående
i förvindelse med centralkomittn, skola ar-
beta v:ter dess kontroll och valen i lands-
ortu. - cia öfvervakas af en militärisk or-
ganis. ::;n, som hemtar sitt initiativ från Pa-
ris och de stora städerna, der frihetsiden
slagit rot och uppspirar under skydd af en
fullkomlig och hängifven republikansk armå.
— Nästan alldeles samma åsigter uttalas i
ett flygblad, som hr Blanqui då och då pu-
blicerar under benämningen Chatiment. SYa-
pen och organisation, se der framåtskri-
dandets rätta grund, det enda verksamma
sättet att göra ett slut på eländet. Den,
som kan handtera ett vapen, har bröd. Re-
genter falla till föga när bajonetter föras
emot dem, men obeväpnade massor bort-
sopas af dem. Frankrike, resande sig med
arbetare under vapen, är socialismens sanne
härold. Allt, hinder, afstånd, omöjlighe-
ter vika inför ett folk under vapen; men
ett obeväpnadt folk, som ej kan göra an-
nat än löjliga demonstrationer bjuder man
först vigvatten, sedan förolämpniogar, der--
efter skrotskott och alltid elände. -Låt fol-
ket välja! — Blanqui.4 Men detta är
en mild trosbekännelse i jemförelse med
den som framlades af Le Pere Duchesne,
ett namn, under hvilket inkarnationen af
det ultra-röda under första revolutionen
är kändt, och som nu åter väckts till lif,
tydligen i afsigt att värfva anhängare
för sagda partis system. Le Pere Du-
chesne föreslår en finansiel omstörtning, mot-
sätter sig principen att betala hyror, fram-
kastar hotelser mot bourgeoisien och de för-
mögna i allmänhet och försvarar angrepp
mot förmögenhet, hvarhelst den må vara
samlad. Bland de deviser, som bäras af
nationalgardister under deras vandringar till
Bastiljplatsen, anmärkte jag en, som är myc-
ket betecknande, såsom en illustration till
den tendens, som i denna riktning utveck-
lar sig: tcuppression des loyers par v Assembles
Nationale, och ett möte hölls i går af ett
antal. jurister, köpmän och förmögna för att
öfverlägga i ämnet. Många förslag fram-
ställdes att godtgöra kapitalister för de för-
luster, som omöjligheten att utfå hyror och
prisfallet å deras egendom skall förorsaka
dem. Regeringen var som vanligt den svamp,
som alla ville krama. En sak tycktes sä-
ker, att hyresgästerna icke kunde eller icke