— Han heter då annars Uffe den spaket 7), invände öfversten tankfull; han hade ännu ej hemtat sig från sin förvåning. — Uffe den svage eller den spake, det kommer på ett ut — detta är nu bara ett af dina vanliga hårklyfverier, men det skallicke hjelpa dig, far har kallat barnet Uffe, och dervid må det bli. Öfversten såg att han måste träda fram i hela sitt majestät, om han ej ville för alltid förlora husbondeväldet i sitt hus. Han reste sig derför upp och ställde sig med korslagda armar framför faster Malena, blickade henne stinnt i ögonen och sade med tonvigt: FJ Sagan förtäljer om den väldige kung Vermund åt Danmark att hån hade en son Uffe, stor och grof till växten, men som ansågs för ett dumhufyud, en stackare, som aldrig kunde bli en förnuftig menniska, än mindre kung, Den gamle Verimund var redan blind ut ålder, då sachsarnes konung gjorde ett försök att komma åt hans land. Vermund inbjöd sachsaren till envig; han ville strida sjelf för sitt rike, eftersom sonen icke kunde det. Sachsarnes budbärare funno det skamligt och förnärmande att deras herre skulle strida mot en blind man; då lossades Uffes tungas band; med hög stämma bjöd han budbärarne helsa till sin kung att han, Uffe, erbjöd sig att ensam strida mot honom och den bästa kämpe han kunde utvälja bland sitt-folk. Allas förundran var stor; men den blef ännu större då Uffe beserade de båda sachsiska kämparne; från den dagen förmenade ingen Ufte att ärfva fadrens spira. Stridsmännen hade mötts på en holme i Eidern, der Rendsborg sedan. blef bygdt. Uffe regerade efter Vermunds död med ära och fick tillnamnet den svake för sin beskodlighets skull. Och nornorna beslöto: Saalenge danske Mend ei Blodet mndse, Hvor Uffe slog och vandt er Danmarks Grendse :