— Han heter då annars Uffe den spaket 7),
invände öfversten tankfull; han hade ännu ej
hemtat sig från sin förvåning.
— Uffe den svage eller den spake, det
kommer på ett ut — detta är nu bara ett af
dina vanliga hårklyfverier, men det skallicke
hjelpa dig, far har kallat barnet Uffe, och der-
vid må det bli.
Öfversten såg att han måste träda fram i
hela sitt majestät, om han ej ville för alltid
förlora husbondeväldet i sitt hus. Han reste
sig derför upp och ställde sig med korslagda
armar framför faster Malena, blickade henne
stinnt i ögonen och sade med tonvigt:
FJ Sagan förtäljer om den väldige kung Vermund
åt Danmark att hån hade en son Uffe, stor och grof
till växten, men som ansågs för ett dumhufyud, en
stackare, som aldrig kunde bli en förnuftig menni-
ska, än mindre kung, Den gamle Verimund var
redan blind ut ålder, då sachsarnes konung gjorde
ett försök att komma åt hans land. Vermund in-
bjöd sachsaren till envig; han ville strida sjelf för
sitt rike, eftersom sonen icke kunde det. Sachsarnes
budbärare funno det skamligt och förnärmande att
deras herre skulle strida mot en blind man; då lossa-
des Uffes tungas band; med hög stämma bjöd han
budbärarne helsa till sin kung att han, Uffe, erbjöd
sig att ensam strida mot honom och den bästa kämpe
han kunde utvälja bland sitt-folk. Allas förundran
var stor; men den blef ännu större då Uffe bese-
rade de båda sachsiska kämparne; från den dagen
förmenade ingen Ufte att ärfva fadrens spira. Strids-
männen hade mötts på en holme i Eidern, der Rends-
borg sedan. blef bygdt. Uffe regerade efter Ver-
munds död med ära och fick tillnamnet den svake
för sin beskodlighets skull. Och nornorna beslöto:
Saalenge danske Mend ei Blodet mndse,
Hvor Uffe slog och vandt er Danmarks Grendse :