— 28 —
namnlös hela sitt lif, ty jag tviflar mycket
på att vår aflidne far kommer igen för att
säga hvad han skall heta.
— Det behöfver han inte heller, lydde
svaret, eftersom han redan har sagt det.
Öfversten såg förbluffad på sin syster; han
begrep icke hvad hon menade.
— Ja, se inte så förvånad på mig, ty du
hörde det mycket väl; och skulle du vilja neka
det, så voro både din hustru och jag vittnen.
Öfversten ville ingenting förneka, emedan
han verkligen ingenting hört.
— Ja, men far sade det högt nog, så att
hvem som ville höra det, han kunde också
höra det. Det sista ord han sade här i lifvet,
det var Uffe.
Öfvfersten blef rentaf stum af bara häpnad;
en sådan tolkning af den gamles dödssuck
hade äldrig fallit honom in: Månne faster Ma-
lena skämtade eller talade allvar, månne faster
Muleda verkligen trodde att den garile hade
sagt Uffe, eller månne hon väl visste inom
sig att alltsammans blott var ett påhitt?
I sednare fallet spelade faster Malena sin
roll utmärkt väl, -ty hon återtog med den
oskyldigaste min i verlden:
— Det var verkligen en lycklig idå af din
hustru. att vi skulle fråga vår gamlo far, ty
jag tycker att Uffe är ett mycket bättre namn
än Thorstein, och. när man tänker på huru
svagt barnet är, så passar namnet Uffe den
svage förträffligt.