— 28 — namnlös hela sitt lif, ty jag tviflar mycket på att vår aflidne far kommer igen för att säga hvad han skall heta. — Det behöfver han inte heller, lydde svaret, eftersom han redan har sagt det. Öfversten såg förbluffad på sin syster; han begrep icke hvad hon menade. — Ja, se inte så förvånad på mig, ty du hörde det mycket väl; och skulle du vilja neka det, så voro både din hustru och jag vittnen. Öfversten ville ingenting förneka, emedan han verkligen ingenting hört. — Ja, men far sade det högt nog, så att hvem som ville höra det, han kunde också höra det. Det sista ord han sade här i lifvet, det var Uffe. Öfvfersten blef rentaf stum af bara häpnad; en sådan tolkning af den gamles dödssuck hade äldrig fallit honom in: Månne faster Malena skämtade eller talade allvar, månne faster Muleda verkligen trodde att den garile hade sagt Uffe, eller månne hon väl visste inom sig att alltsammans blott var ett påhitt? I sednare fallet spelade faster Malena sin roll utmärkt väl, -ty hon återtog med den oskyldigaste min i verlden: — Det var verkligen en lycklig idå af din hustru. att vi skulle fråga vår gamlo far, ty jag tycker att Uffe är ett mycket bättre namn än Thorstein, och. när man tänker på huru svagt barnet är, så passar namnet Uffe den svage förträffligt.