SR PA SESMVE ATA AVR UVA STEEN
Herr von Bismarcks flyttning från
Versailles.
(Korresp. till Times.)
Versaides den 6 raars.
Kl. 11 i dag skall grefve Bismarck afresa
med allt sitt pick och pack och sin tjenste-
mannastab till Berlin. Han kom hit såsom
ett konungarikes kansler; han återvänder såsom
ett kejsardömes. Huset nr 14, Rue de Pro-
vence, Versailles, hvilket tillhör madame Jos6,
skall bli historiskt. Statsmän må tala om
Brisselfreden, men hela verlden skall kalla
fredsverket den 25. februari för Versailles-
freden. Man skall utan tvifvel strömma hit
från alla verldens kanter, för att ge den an-
gpråkslösa boning, i hvilken grefvo Bismarck
i sin uniform, omgifven af sekreterare med
svärd vid sidan, handhado affärerna under
så många månader, der han samtalade med
de besökande vid ett bord upplyst af ljus, in-
stuckna i buteljbalsarne, vid hvilket äfven
hans tjenstemän i utrikesdepartementet sutto i
vederbörlig ordning, der arbetet då och då af-
bröts af tumultet vid utfallen och kanonbraket
— en mirklig plats, då man kommer att tänka
derpå. Det rum, i hvilket fredsfördraget un-
dertecknades, skall troligen bli helt och hållet
förändradt, ty fransmännen äro opraktiska (?)
och ha ej blick för affärer(?); men någon fiffig
amerikanare kan bli madame Josås hyresgäst
och göra god vinst derpå. Så tror den store
kansleren Sjelf. Den flick kan visas, der han
slutligen rasade, tills hrr Thiers och Favre
utropade: Signons! och undertecknade. Bor-
det, stolarne, bläckplumparne, allt är intres-
sant nu, men skall bli det ännu mera. Dock
finnes det personer, hvilka, fria genom slutet
på den tyska ockupationen, betrakta dylika
gaker- med helt andra ögon än den nyfikne
och spörjande främlingen. Värdinnorna t. ex.
Så måste den store grefven undergå en mön-
string, hvilken kom hans kind att blekna och
hans blick att försagd sänkas, ty de deögats,
som begåtts mot ameublements och mobiliers
inr 14, äro icke mirkbara. BSoldater hade
bott i uthusen och grefven hade haft vakter
och ordonnanser och tjenare, till hälften sol-
dater, och en fullständig jägare i stället för
den franska tjenareklassens finhandade Phyllis.
Derför uppsökte madame Joså lejonet i dess
håla och begärde ersättning eller reparation.
Jernhandlaren inkom med en räkning för ring-
klockor, som uppsatts i buset. Gretven, sm
både kan leta ut en provins och ett fel i en
jernhandlares räkning, protesterade. Tror ni,
gade han, att jag tänker taga klockorna med
mig? Nej. När jag reser, skola klockorna
förblifva qvar, der de behöfvas, och egaren af
huset får betala er för hvad ni gjort.
Men när värdinnan infann sig hos kamsleren,
hade han att utstå en nästan lika svår dust
som med de franska modehandlarne. Se bara
på mattorna och det här illa handterade bor-
dot! — Madame, ni kunde fått er ett kom-
ani soldater, ech i hvilket tillstånd skulle ert
hus då ha varit? — Ja, men so bara hvil-
ken skada man förorsakat mig, monsfeur. Jag
slapp visserligen soldater, men det skall kosta
flera hundra frank att reparera huset. —
tMen, madame, ert bus är en hel förmögen-
het; förändra ingenting; låt det vara alldeles
sådant som det är, och amerikanarne skola
trängas, för att se hvar fredsfördraget under-
tecknades, och ni skall alltid förtjena så
mycket på att visa edra rum,