lilla skriftens svagheter, hvilka verkligen tycktes vara så påtagliga, att de icke förtjenade den uppmärksamhet, som nu kom dem till del. Konstitutionsutskottet hade i ett annat utlåtande tillstyrkt afslag å en af hr P. M, Gunnarsson väckt motion om sådan Ändring i 23 2 riksdagsordningen, att riksdagsman, som på permission är från riksdagen frånvarande, icke under permissionstiden skulle få beräkna arvode. Ehuru utskottets hemställan förut blifvit af första kammaren bifallen, yrkade dock motionären återremiss af betänkandet på det kammaren skulle bli i tillfälle uttrycka sin opinion och möjligen ge konstitutionsutskottet, som har motionsrätt, anledning att upptaga frågan på nytt. I detta yrkande instämde hr Gumqeius, som hade forskat i förra riksdagens protokoller och funnit, att minst hundra då varit permitterade utan angifvet skäl. Talaren hade äfven beräknat att minst 11.000 rdr då utgått till permitterade, hvilket under en riksdagsperiod gjorde 33,000 rdr — en summa alltför stor att utan valuta bortkastas. Hr Appeltofft yrkade bifall till motionen; han gjorde detta med hänsyn till den sparsamhet, som inom andra kammaren alltid framhålles såsom en pligt och för hvilket sträfvande han i motionen såg ett uttryck. Han hyste ingen fruktan att bli ensam om detta yrkande, ty han var öfvertygad attåtminstone de 65 ledamöter af kammaren, som voterat för en nedsättning af första hufvudtiteln, skulle instämma med honom. Hr P. Andersson i Heljesta gillade äfven motionen. Hrr Elhrenborg, Ljunggren och Hierta, alla tre ledamöter i konstitutionsutskottet, redogjorde närmare för utskottet motiver, hr Ehrenborg särskildt anmärkande, att en samvetsgrann representant alls icke kan sägas försumma sitt riksdagsarbete äfven om han at enskilda angelägenheter noödgas någon tid vara från riksdagen frånvarande. Denne talare yrkade bifall till utskottets betänkande, hvaremot de andra två ej hade något emot att få det återremitteradt. Vid anställd votering bifölls det emellertid af 80 röster mot 52, som afgåfvos för återremiss — en utgång som visade, att hr Appeltofft haft en förutsättning som icke fullt svarade mot verkligheten. STREET VE NOS ROR SO NP NE ER AE IRENE DONE