maste sammanvaro icke åtskildes förrän långt
efter midnatt, bärande med sig minnet af
en fest, som, i första rummet hedrande för
den ende gästen, i andra rummet är det
för de många värdarne, hvilka, då de veta
att erkänna och uppskatta konstnären, der-
igenom också framhålla konstens vigt och
värde vid samhällets stora kulturarbete.
Hör, hvilket sorl och stimm! Hvad fröjd och
gamman!
Hvar finns ett anlete, som här ej ler?
Hvem är det väl, som så har ringt oss samman,
Och hvem är solen, hvars reflex jag ser
I alla dessa sommarglada blickar?
Carl Johan Uddman, står du der och nickar
Ditt svar på frågan? — Jag har dig förstått:
Du, digra medelpunkt uti vårt gille,
Des tyngdpunkt, attraktion på nma gång,
r dig om jag bara hade snille —
dag skulle vilja sjunga qvillon längs
Än teckna menniskan och än konstnären,
I båda fallen hjerteproprictiären.
Om hvilken hela verlden hviskar blott
godt.
Publikens och kritikens mammas g !
— Stark amma höfves sådant skötebarn —
Hur än vi andra pokulere, fros:
Får tjoget rum hos Uddman i talarn.
För femti år sen, ack, på denna dagen
För första gången kullrade sig magen
Kyrkengelstrodigt; — nu han målet nått
godt,
Hvem gaf dig kraft — Carl Johan! — trots den
tunga
Syrtut, som ödet åt din ande gaf.
Att gladt som barnet. ja, som I
Och hälla opp och t
Då vaLODPe glider fram i sl
sjorde först till dina
språk, kändt, i koja s
Godt?
Jo, han. din lille pilt i hjerteburen,
oda genius, född som du i dag,
ind på den himmelska naturen,
några engla-anletsdrag;
i dina löj
Tingbrodren öfverallt man spårar;
re vid vaggan ren han
godt.
an sjunga
Hans röst vibrerade uti din stämma,
Då hon oss tjusade en gång som Max;
Hans röst skull du förgatves söka hämma
Som scenisk bof, ty. ack, den röjer strax
uld på hjertats botten;
skänkt åt andra lotten .
t, blott du sjunga fått
Ditt underlag at
Och derför glad
Att sjunga bof-
godt,
Vi ha ej tid att nu i qvällen rulla
På minnets förlåt, och att vid hvar scen
Begynna supa v rtan fulla
tanken på — Cornelii ben,
a ffs mage, på Sulpiz i vånda;
r äro ett Golkonda,
ha vi öfverskott ;
Hur än vi
Godt!
stån fram på tiljan då, I underbara
alter från C Johans sångarlif:
Drick sjelf din kärleksdryck, du, Dulcamara!
Och flaskan sedan åt oss andra gif!
Du Le porello. räkna Uddmans vänner!
Långt fler än stre och tu sst du känner.
Aulan vänd ryggen hit helt smått!
Godt
So Doktor Bartholo: — en roll
För den. som aldrig skapats till fi
Cerberin. så genompiskadt
heDon Belflor, Baptist g
Till allt man kannat Uddman i
Blott Jabal?) skulle bonvin grymt genora,
Ty For hans mage vore det ett brott.
od
avistig
Dock fällom nu ridån för seenens bilder!
Vi ha ju verkligheten i vår. midt.
Der s så genomsniäll, så milder
id minnet af all fröjd han spridt.
om Linnean i en barrskog ofta,
ks hans rika hjerta mot oss dofta
Sitt tack uti ett godtl, ett rågadt mått
godt!
En skäl: En välgån 1 för dagens hjelte!
Stå stark, Carl Johan, in i femti
Och då med döden d
helsa liomannen. först: gu
en domna, likt en ton, som Hult förklingar:
Din bundna genius vid ljud får
Och till all gudhets källa fly: så br
till himlaporten han
s Petrus
Ja. på din grafhäll vännerna du. tvivsar
Att mejsia uti guld ditt valspråk: Goprrz
2) Jabal, den magre och uthungrade i kome-
dien Juden,
MOE UR RO OO TREK XXX EKO EK S-Ö XXX UTI