a JB AA
vakar derstädes på flera ställen uppstått.
—
Festen för Carl Johan Uddman.
Den 11 mars 1871.
Sistlidna lördagsafton firades en af dessa
fester, som böra förvissa den sceniska konst-
nären om att de tider för alltid äro förbi,
då man med ett visst förnämt förakt blic-
kade ned på hans plats i ledet af ljusets
och bildningens kämpar, och då man till
och med ansåg honom endast höra till fspe-
let4 vid civilisationens stora armå. En sam-
ling så talrik som stora börssalen beqväm-
ligen kunde rymma, eller fyrahundra per-
Boner, tillhörande snart sagdt alla samhills-
klasser, för hvilka Carl Johan Uddman är
ett kärt och aktadt namn, hade förenat sig
om att högtidligt fira den omtyckte sånga-
rens och skådespelarens guldbröllopsdag med
lifvet.
Den vackra salen var festligt upplyst och
smakfullt dekorerad midt framför musikläk-
taren med 1iefvande växter, standarer och
vapensköldar, omslutande ett porträtt af da-
gens hjelte, åt hvilken man på en estrad
placerat en gyllene fåtölj. På vapensköl-
darno läste man namnen å Uddmans mest
framstående roler, och ofvan hans bild år-
talen 1821 och 1871.
Sedan den storartade processionen under
musikens toner marscherat in från smårum-
men och Uddman blifvit förd till sin heders-
plats, började en serie af hyllningar med
ett framträdande af ståthållaren, baron Man-
derström, som i hofmarskalken af Edholms
frånvaro — dennes bröllop firades samti-
digt å kungl. slottet — i väl valda orda-
lag framförde en helsning från konungen
till den glade sångaren och öfverlemnade
till femtioåringen såsom ett bevis på h.
maj:ts nåd och bevågenhet guldmedaljen
Litteris et artibus. Denna uppmärksam-
het från teaterns höge beskyddare mottogs
med dånande hurrarop och belönades med
folksångens afsjungande.
Derefter uppträdde professor Cederschjöla
på estraden med ett vältaligt och vurmhjer-
tadt hyllningstal, i hvilket han framhöll
det egendomliga af Uddmans attraktions-
förmåga. Icke är det den glänsande, ut-
omordentlige artisten — yttrade hr Ceder-
schjöld — eller den europeiskt ryktbara
talangen, kring hvilken vi äro samlade, nej,
det är helt enkelt den sanne humorisen,
den ädla och genomhederliga menniskan, som
utöfvar denna trollmakt, att till sig draga
och kring sig samla hjertan.4
Till detta tal deklamerade hr Frans Hed-
berg några lyckade skämt- och allvarsamma
verser, utgörande en teckning af Uddmans
skiftande lefnadsöden, hvarefter följde en
paus af musicerande och pokulerande.
Hr Johan Jolin uppsteg nu på estraden
bredvid sångarens hedersplats och uppliste
ett humoristiskt poem, i hvilket hvarje vers
slutade med Uddmans välbekanta favorit-
uttryck Xgodi, hvarefter hr Jolin med några
ord på prosa å sällskapets vägnar till fem-
tiåringen öfverlemnade en vackert arbetad
silfverpokal, ämnad för Ssolopimpling4 i
hemmet en gång, Xdå åren icke längro til-
låta den tunga kroppen att vara gjäles i.
Carl Johans-förbundets årssammankomster
å operakällarenX.
Telegrammer från åtskilliga städer upp-
lästes nu under skallande munterhet af hr
Svante Hedin, hvilken genom sin framställ-
ning ingalunda fördunklade innehållet af
de humoristiska välkomsthelsningarne. Följde
så glada poemer af hr Frans Hodell och den
rikt begåfvade, så kallade naturpoetenX, hr
Johannes Johansson, som i orden P. B. åt
sin sångmö skurit så vackra lagrar, hvar-
efter serien af hyllningsdikter afslutades
med några lyckliga verser på franska språ-
ket af en i Stockholm bosatt f:ansman.
Bland glada intermezzon förtjenar gär-
skildt omnämnas det roliga och qvicka lilla
tal, hvarmed hr Sv. Hedin till dagens hjelte
öfverlemnade en present af en almanacka
för året 1821, i elegant band af rödt ma-
rokin.
Hr Uddman tackade slutligen under djup
rörelse den välvilliga kretsen af vänner
och teaterhabitubter och afsjöng derefter en
komisk visa om sina egendomliga lefnads-
öden under förposttjensten i de långa konst-
närsstriderna.
Under åhörande af de ståtligaste körer
och de utmärktaste qvartettsånger, vexlande
med musiken från läktaren, tillbringades
aftonen i den mest angenäma sinnesstäm
ning, och öfverallt såg man grupper af ar-
tister, litteratörer, embetsmän, militärer, börs-
notubiliteter, industriidkare, publicister etc.,
vittnande om att det intelligenta Stockholm
med ifver omfattat ett tillfälle att visa sin
tacksamhet mot den konstnär, som förskaf-
fat det så många glada stunder och hvars
ungdomliga själ tyckes känna sig föga gene-
rad af den tunga syrtut som ödet åt hans
ande gaf, såsom det hette i de Jolinska
verserna.
Vi taga oss friheten att här nedan med-
dela dessa verser. då utrvmmet icke tillåter