timmar som följa omedelbart efter daggryningen,
timmar af svalka, vällukt och ljus.
De båda vännerna märkte vissa åtbörder af
förvåning och oro bland betjemterna. Flera af
dessa pekade på .den del af: horisonten, der
det trädbevuxna berg reste sig, vid hvars
fot Evas boning var belägen.
Hittills hade horisonten på denna sida varit
insvept i djupt mörker, alltsedan skymningen
utbredde sig öfver nejden.
Plötsligen blef den mörka skuggan, bildad
af berget och ekogen, förvandlad i ljus; det
var som hade stjernornas alla strålar fallit på
detta enda parti af den dystra taflan.
— BSe! Der måste någonting förskräckligt
försiggå, sade Gabriel med rörd stämma.
— Åhnej; förmodligen ha några herdar upp-
gjort en eld... Se der hela saken.
Engelsmannens röst var osäker, då han
yttrade detta till sin vän.
— Men elden tilltager ju oupphörligen, sade
Gabriel, sem blef allt oroligare.
— Kanske Eva velat visa oss en artighet,
återtog Klerbbs... Hon har låtit tända något
slags fyr, för att lysa oss i natten.
— En fyr!... Åh, det är ju en hel skog
som. brinner.
— Oroa er icke så, Gabriel!... Eva talade
en dag med oss om den ofantliga lusteld som
upplyste hennes bröllopsnatt. Hon tänker
sannolikt att ni icke har glömt hennes be-
rättelse; det är en anspelning på ert snart