-— JOU —
slog ihop sina händer... Se der hvad en
qvinna kostar!
När domestikerna anlände, befallde Klerbbs
dem att lägga det vidunderliga jagtbytet på
samma stora kärra, som begagnats för burens
forslande från Madras, och spänna alla hästar
som kunde undvaras för denna kärra.
Det var hardt nära att betjenterna anställt
myteri; så missbelåtna vors de öfver det upp-
drag som lemnats dem. De vågade knappast
nalkas de döda djuren, af hvilka några tycktes
ännu betrakta dem med stora blodsprängda
ögon, dem döden icke tillslutit. Klerbbs och
Gabriel nödgades hjelpa betjeningen vid det
obehagliga arbetet, som upptog hela två tim-
mar af den dyrbara tiden.
Hästarne visade också mycken motvilja för
att draga detta lass; men söm de voro bland
dem hvilka sett lefvande tigrar, skingrades
snart deras fruktan för de döda.
Karavanen satte sig i gång; men lassets
tyngd var så stor att hästarne endast med
den största ansträngning förmådde fullgöra sitt
åliggande. Man avancerade med en längsam-
het som gjorde Gabriel förtviflad.
De båda vännerna redo på hvar gin sida om
det dyrbara lasset.
— Vi komma mycket sent fram, sade Ga-
briel med en betydelsefull suck.
— Jag är på sätt och vis glad deröfver,
svarade Edvard, för allmänna åklagarens skuld.
Jag skulle till och med önska att han vid vår