inot vårt osälla slägte. Naturligtvis ega vi ej
dön ringaste rätt att välja våra fortskaffnings-
medel, utöfver apostlaskjutsen, sedan vi inträdt
i Stockholins gästfris väntsklari uten vi äro
ödmjukast komna såsöm edra författningsoffer,
de der böra prisa sitt öde, om ni ej, för eder
blörä och kända artighets skull, kalla oss in-
för rätta att svanda laga ansvar, ifall vi tred-
ska; och ej beqväma oss att krypa in i första
snösläda eller hvad annat för vår obeqvämlig-
het inventeradt åkdon som helst, hvarmed ni
behagat, kanhända hela dagen, i er utmärkta
godhet vänta på oss. Ni och författningen
ha otvifvelaktig rätt — 50 öre äro en lumpen
välkomma och vi äro fortfarande med hull
och hår edra stackars resande.