ts hr Made
Hvarjehanda nyueter.
RR Cd
Förr och nu. Frankrikes nuvaran-
de styresman, hr Thiers, skrifver uti sin
Konsulatets och kejsardömets historiaft; -
Napoleon ville, att marskalk Davoust, till
belöning för dagen vid Auerstädt, skulle så-
som den förste intåga i Berlin för att ur ma-
gistratens händer emottaga nycklarne till huf
vudstaden. Före stt intåg i Berlin uppehöll
sig Napoleon i Potsdam; han tillegnade sig
endast Fredriks värja, hans skärp och hans
Svartaörns-orden. Napoleon tog värjan, i det
han utropade: Detta är en vacker gåfva åt
invaliderna, isynnerhet åt dem som tillhörde
hannoveranska armån. De skola utan tvifvel
blifva lyckliga att i vår ego få se den värja,
som besegrade dem vid Rossbach. Napoleon,
som med så mycken aktning tillegnadeäsig
dessa dyrbara reliker, förolämpade sannerli-
gen hvarken Fredrik eller den preussiska na-
tionen. Den 22 oktober 1806 höll Napoleon,
såsom triumfator lik Alexander och Ciesar,
sitt intåg i Berlin. Stadens hela befolkuing
var på benen för att närvara vid detta stor-
artade skådespel. Napoleon intågade, omgif-
ven af sitt garde, efterföljdt af de vackra ky-
rassierregementena dHautpoul och Nansouty.
Det rikt klädda gardet var imposantare än nä-
gonsin. Främst grenadiererne och jägarne till
häst; till sist åter grenadierer och jägare till
häst; i midten marskalkarne Berthier, Duroc
och Augereau, och uti denna grupp Napoleon, af
vördnad isolerad, klädd i den enkla kostym
han bar uti Tuilerierna och på slagfältet. Na-
poleon, föremål för blickarne af en oräknelig,
stum, af sorgsenhet och tillika af beundran
betagen menniskomassa! Sådant var det skå-
despel som visade sig på den långa och bre-
da Borlinergata, som förer från Charlotten-
burgerporten till konungarnes af Preussen
palats.
Härleken en affär. Rörande sena-
ste Sigfridsmarknaden i Wexiö skrifver Små-
lands-Postens kronikör bland annat följand ::
Så är då Sigfridsmessan slut, och om äf-
ven vår goda stad ej ännu fullkomligt återta-
git sitt vanliga utseende, så har väl dock det
värsta marknadsoset gått öfver — och väl är
det, ty — marknader i all ära — tretnad föra
de åtminstone ej med sig. Men bringa de ej
trefnad, så bringa de i stället så mycket an-
nat, mera reelt, och för den omkringliggande
trakten äro de derför af den största betydelse,
Då skall allting afgöras, gamla trätor biläggas,
klädnvingar köpas, hästar säljas och hjone-
lag stiftas och det sednare är naturligtvis
ej det minst vigtiga.
Det kan synas litet besynnerligt, att jag så
der sammanför de hvardagligaste affärer och
det vigtiga valet at följeslagare genom lifvet,
men det är ju fullkomligt i tidens anda att
anse äktenskapet med tillbehör såsom en af-
fär — och det, efter hvad jag tror, äpnu mar
hos allmogen än hos de så kallade bildade
klasserna, så att flickan, som begärde skil-
jobref hos konsistorium (det hade nDemligen
lyst 3 gånger för henne och henvves blifvande
man), derför att det befanns vara trägängor
på ett slagbord, som fästmannen skulle föra
i boet, i stället för jerngängor, som han upp
gifvit — så att den flickan, säger jag, Inga-
lunda i afseende på sitt affärsmässiga sätt att
betrakta äktenskapet utgjorde något undantag
från det vanliga.
Ösed bilnnd faglands fruntim-
mer. Ittengelskt blad, Saturday Review,
uttalar sig i de allvarligaste ordalag emot en
osed, som alltmera begynt göra sig gällande
bland Englands fruntimmer från de högsta
samhällsklasserna, nemligen att flera gånger
om dagen taga sig en sup eller s.k. snaps.
Följden deraf, säger bladet, har blifvil att
småniogom dryckesskapslasten tagit öfverhand
äfven bland Englands ladies, och det i den
förfärande grad, att det nu icke är sällsynt
att höra talas om damer, som i berusadt till-
stånd blifvit hemburona från baler eller sn