— löU
har hittills darrat vid tanken på att man
tilläfventyrs skulle anse min kärlek för en
affärs-spekulation. Redan i afton friar jag.
Hvad säger ni derom?
— Jag tycker att tidpunkten är väl vald.
Om ni får bli ensam med henne ett ögonblick,
så för all del låt icke tillfället gå er ur hän-
derna.
Då de inträdde i förstugan, blefvo de ge-
nast varse Talaiperi och de två lagkarlarne,
hvilka stodo i salen och samspråkade med låg
röst om arfsangelägenherna. Eva, som legat
helt vårdslöst utsträckt på en divan, upplyf-
tade i detsamma hufvudet och sade till dem:
— Mine herrar, ni ha nu en hel timmas
tid hviskat idel ledsamheter i mina öron. Tala
nu ej längre om denna sak, utan gå i stället
till kolonial-rådets ledamöter och helsa dem
från mig att do äro dumhufvuden allesammans.
Hon vände sig sedan till Gabriel och Klerbbs,
sägande med förtjusande glädtighet:
— Mine herrar, nu skola ni gratulera mig;
jag har nyss förlorat tio millioner ... Vill ni
gpela schack med mig, herr Klerbbs?
— Min fru, sade Klerbbs, jag är ieke nog
rik för att våga spela med er om de skatter,
som ni ännu har qvar: era behag och er
skönhet. Om jag egde Peru, skulle jag sätta
upp alla dess rikedomar mot denna återstod
af er förmögenhet. -
— Och ni skulle förlora Pern, herr Klerbbs!
— Jag tror det verkligen.,. ty ni spelar