— löU har hittills darrat vid tanken på att man tilläfventyrs skulle anse min kärlek för en affärs-spekulation. Redan i afton friar jag. Hvad säger ni derom? — Jag tycker att tidpunkten är väl vald. Om ni får bli ensam med henne ett ögonblick, så för all del låt icke tillfället gå er ur händerna. Då de inträdde i förstugan, blefvo de genast varse Talaiperi och de två lagkarlarne, hvilka stodo i salen och samspråkade med låg röst om arfsangelägenherna. Eva, som legat helt vårdslöst utsträckt på en divan, upplyftade i detsamma hufvudet och sade till dem: — Mine herrar, ni ha nu en hel timmas tid hviskat idel ledsamheter i mina öron. Tala nu ej längre om denna sak, utan gå i stället till kolonial-rådets ledamöter och helsa dem från mig att do äro dumhufvuden allesammans. Hon vände sig sedan till Gabriel och Klerbbs, sägande med förtjusande glädtighet: — Mine herrar, nu skola ni gratulera mig; jag har nyss förlorat tio millioner ... Vill ni gpela schack med mig, herr Klerbbs? — Min fru, sade Klerbbs, jag är ieke nog rik för att våga spela med er om de skatter, som ni ännu har qvar: era behag och er skönhet. Om jag egde Peru, skulle jag sätta upp alla dess rikedomar mot denna återstod af er förmögenhet. — Och ni skulle förlora Pern, herr Klerbbs! — Jag tror det verkligen.,. ty ni spelar