Jernväg kommer bl StaUd, VAS Blå avv UPNiR nya kommunikationsled snuddar förbi dess gräns eller går några alnar derinom eller några alnar derutanför, är ock behörig att intressera sig för densamma på hvilket sätt det kan befinnas lämpligast, antingen det sker genom teckuing af aktier i företaget, genom hvilka man väntar att bli godtgjord den kost nad, man underkastat sig, eller genom att befrämja företaget utan att ifrågasätta någon så beskaffad godtgörelse. Hvad deremot industriela företag i allmänhet beträffar, så har kommunen ingen rätt att. deri deltaga, med undantag af sådana fall, der man vill bereda siova fattiga arbetsförtjenst, hvarvid man dock för ett tillfälligt behot icke får anticipera på framtiden. Sammanfattningen af hr statsrådets yttrande var, att kommunen eger rätt att beskatta sig för ändaroål, hvari kommunen är intresserad. Efter denna förklaring utspann sig en ganska vidlyftig diskussion rörande den genom interpellationen å bane bragta frågan. Det vigade sig nu, såsom vid voteringen om spörsmålet, att om detsamma två alldeles motsatta åsigter rådde. Nsgra ansågo det särdeles nyttigt att dennas fråga kommit på tal, ty derigenom blefve den belyst från olika sidor, hvilket åter skulle sätta chefen för civildepartementet i tillfälle att taga kännedom om riksförsamlingens åsigt i detta fall. Andra dere mot protesterade mot denna utväg att få lagförklaringar. För den törra åsigten kämpade hrr Åkernjeim, Hierta och Ehrenborg. Det vore här, menade dessa talare, icke fråga om en lagtolkning, utan om svenska folkets urgamla, genom grundlagen stadfästade, rätt att sig sjelf beskatta. Att 6 föregående riksdagars konstitutionsutskott icke gjort någon anmärkning mot regeriogens sätt att tillämpa det ifrågavarande stadgandet i kommunallagarne kunde ej gälla som skäl för ett fortgående på samma väg, så vida sjelfbeskattningsrätten derigenom visades bli för nära trädd. Men just derför att ingen anmärkning förut blifvit framställd, hade senare konstitutionsutskott svårt att på den väg, grundlagen föreskrifver, framkomma med en sådan. Interpeilationsrätten lemnade under sådana omständigheter en lämpligare utväg. Det kunde ju nemligen vara fallet att en departementscHef i allt öfrigt visade sig fullt vuxen sitt värf och fullt till nör jes, hvarigenom konstitutionsutskottet, äfven om det enhälligt ogillade hans åtgärder i ett enda fall, icke kunde göra framställning om hans entledigande. Dessa talare kunde icke heller finna annat än att en jernvägsanläggning, synnerligast om den hade sin ändpunkt i en kommun, hvilken genom pluralitetens makt — en makt som enligt pu gällande kommunala röstskala kanske läge i händerna på ett fåtal, som för vägen vore särskildt intresseradt — kunde tvingas att i densamma deltaga, vore ett industrielt företag; och -hr Hierta fäste uppmärksamheten derpå, att en jernväg icke kan ställas i. samma kategori som en landsväg, ty den rubbar beskattningsgrunden för vägunderhållet, enär landsvägen underhålles af jorden, hvaremot kommunens alla skattskyldige måste deltaga i en jernvägsanläggning, sävida kommunen beslutar att deri deltaga. Herr Ehrenborg bedyrade att icke ens en skymt af anmärkningslusta ledt honom vid framställandet af spörsmålet, utan hade han, då kammarens stränga ordningssinne dödat havs motion, ej sett någon annan utväg att få den under nuvarande förhållanden högst vigtiga frågan belyst. Han hade ei blifvit öfvertygad af civilministerns yttrande utan trodde fortfarande att då kommunikationsväsendet ej fanns omnämndt i kommunallagarne, vore det icke heller en kommunalanvgelägenhet, och han kunde icke heller inse sammanhanget mellan landstingsförordningen och kommunen. Äfven hr Carlen gjorde anmärkning mot sammanblandningen af den stora kommunen, hvars organ är landstinget, och den lilla kommunen, hvars talan föres af kommunalstämman,. Hrr Sparre, Asker och Sjöberg angrepo interpellanten ganska häftigt. Den förstnämnde sade att interpellutionen var både olämplig och obehörig, ja, till och med nästan absurd. Då vi ha så många utvägar att kritisera regeriogeringens åtgärder, borde ingen för detta ändamål missbruka interpellationsrätten. Talaren erinrade dessutom, dels att orden egna behof? i kommunallagen stodo der såsom en motsats till andra kommuners behof, dels att kommunernas deltagande i kommunikationsanstalters förbättrande icke vore endast 6 riksdagar gammalt, utan mer än 50-årigt. Hr Asker ipstämde med en föregående talare deri, att 21 8 i andra kammarens arbetsordning, hvilken förbjuder diskussion om ett framstäldt spörsmåls innehåll innan bifall till dess framställande lemnas, borde omredigeras. Dessutom varnade äfven han för faran att missbruka interpellationsritten, hvari hr Sjöberg instämde, under uttalande af den förhoppning, att detta nu föreliggande fall måtte vara den sista såväl som den första gången ott sådant försök vunnit framgång. Om hr civilministern tog något intryck af diskussionen, lemna vi derhän, men säkert är att hr Ehrenborg fick temligen klart för sig regeringens sätt att tillämpa kommunallagen i det fall, hvarom han framställt fråga. Att denna tillämpning emellertid kan innebära störgta orättvisa och till och med våld mot beskattningsrätten, det torde vara svårt att borträsonera och torde väl äfven tydligt blifva By de kn gg TE RATTAR