beröfvats swa rättigheter, oaktadt de icke på ringaste sätt förgått sig. Slutet af artikeln innehåller, att kött och fläsk genom dessa åtgärder stegrats med flera öre per skålp. Vi skola nu söka vederlägga dessa, dels osanna, dels vrängda framställningar till allmänhetens förvillande: . 1:o. Är det en osanning att någon så beskaffad utgallring,, som den i Fäderneslandet omnämnda, egt rum å Hötorget. Hittills har en sådan rensning förekommit endast vid Kornhamnstorg och papreren pröfvades i nåder, såsom det i artikeln heter, icke på distriktkontoren utan på polisens centralkontor i staden; men en dylik razzia är af högsta behof äfven å Hötorget, emedan en stor mängd till köttförsäljning oberättigads personer derstädes idka sådan försäljning. 2:0. Synes det vara nödigt upplysa den ärade redaktionen, att den som vill idka handel skall enligt författningen anmäla sig till utöfvande deraf twnrom den kommun han tillhör ; och då kan det med skäl frågas: med hvad rätt bemäktiga sig då utom staden boende slagtare plats på stadens salutorg, hvilka äro upplåtna åt dem af stadens innevånare, som anmält sig till idkande af slagteri eller mångleri och derefter blifvit anvisade saluplats, samt åt allmogen för afyttrande af jordoch ladugårdsprodukter? Påståendet att en del köttmånglare blifvit beröfvade sina rättigheter, är en osanning, ty de hafva blifvit bortvisade från torget just derföre att je saknade rättigheter. Det är likaledes en osanning att kött och fläsk derigenom stigit i pris ty någon prisstegring har ej egt rum. Tvärtom kan det antagas, att minuteringspriserna kunna blifva billiga e i samma mån en mängd s. k. uppköpare eller mellanhänder försvinna. 3:o. Kunna vi till upplysning för redaktionen af Fäderneslandet, äfvensom för allmänheten, meddela: att af de så kallade landsslagtarne större aelen innehafver hvarken jord eller ladugård. De hafva således inga egna rodukter att afyttra och kunna derföre icke till den torgbesökande allmogen hänföras. Många af dem idka ej ens slagteri, utan de uppköpa på landsvägen slagtade kreatur, dem de sedermera utmångla i minut på torget, fastin de icke hafva månglerirätt eller fått sig saluplats anvisad. De bo utom tullen för att kunna vara i förväg vid uppköp samt för att undvika de stora kommunalutskylderna inom staden. Är detta rätt, och kunna hufvudstadens slagteriidkare härmed vara belåtna? Slutligen må tilläggas, att under förra året inkommo till poliskammaren fera anmälningar om att landtbor, som sålt kött eller kreatur till i stadens grannskap boende köttmånglare, gått miste om betalning och vid anspråk på sådan blifvit hotade med stryk, hvilket hot stundom öfvergått till svåra handgripligheter. Sådant torde skäligen kunna beJecknas som stråtröfveri. Hvad polisen gjort i denna sak förtjenar gåledos beröm i stället för klander, och det vore önskvärdt att polisen hädanefter med mera skärpa än hittills upprätthölle orduingen å allmänna saluplatser och att en länge etter lingtad rensning å Hötorget snart måtte komma att ega rum. Vänrer af ordning och skick. Åkareknep vid bangårdarne. Det tyckes vara egendomligt för Stockholms åkare att veta begagna hvarje anstalt, som vidtages med afseende på allmän ordning, till prejeri. När nu en resande vid ankomsten till Stockholms bangårdar af utdelaren i väntsalen mottager en åkarepollett, och det derå signerade åkdonet är alldeles för litet att rymma två personer med bagage, får han ej byta om den erhållna polletten mot sådan för ett större åkdon, fastän han genast anmäler förhållandet, utan att prejas på 50 öre för ombytet. Är sådant skickligt? frågas helt höfligt af en resande.