ev mina öron äro af en alltför grof materia, för att kunna uppfatta den engla-melodi, som utgår från denna qvinnas läppar! XEmellertid intogs jag af en liflig harm öfver min feghet, och jag vädjade på det mest kraftiga sätt till mitt mod, likasom hade jag ansett .mig hotad af en förskräcklig fara. O0, jag kände att mitt öde var för evigt fästadt vid denna qvinna, att jag lefde endast i och genom henne. Jag tänkte: CHon är skapad för mig; en annan hade tagit henne och derigenom trampat min rätt under fötterna; denne andre är död; hon är enka; det naturliga förhållandet är återstäldt. Det är endast en gång i lifvet man har sådana der uminösa ider. 4Lyekligtvis märkte ingen af de menniskor, som omgåfvo ess, min rörelse; allas blickar voro riktade på henne; de lumpnaste slafvars ansigten antego ett ädelt uttryck då de betraktade henne. CDenna omständighet att ingen gaf akt på mig gjorde mig dristig; jag lät mina ögon falla på henno, och ifrån den stunden såg jag också ingenting annat än henne. Hon bar en sorgdrägt, charmantaro än den vackraste balkostym; ett genomskinligt flor sökte förgäfres dölja hennes armar; hennes hals, beröfvad alla prydnader, afstack genom sin bländande hvithet bjert från klädningslifvet och det mörka håret, som nedföll i rika lockar öfver hennes skuldror. Ett visst uttryck af