) har ingen annan ställt sig detta stadgande till efterrättelse. Talaren kom slutligen, efter den motivering som utrymmet endast tillåtit oss att här blot; i hufvuddragen återgifva, till det resultat, att vår diplomati, så vida den ej skall helt och hållet indragas — hvilket talaren och många med honom ej ansåg förenadt med någon våda — bör grundligen reformeras. Tal. ville dock ej nu yrka bifall till sin motion, utan förenade sig med andra kammarens ledamöter i statsutskottet, hvilka mot beslutet afgifvit en reservation, som afsåg en nedsättning i ministerstatens ordinarie anslag från 340,800 riksdaler till 300,000 riksdaler och uppförande af återstoden utaf den af k. m:t begärda summan, såsom tillfälligt anslag till öfvergående utgifter. Hvad talaren yttrat hade han dock velat säga, emedan denna fråga är en af dem, som alltid återkomma, till dess lösningen ej längre kan undanskjutas; och hvad beträffade det nu framställda yrkandet, så förutsatte det i alla fall ett så stort anslag, att detta, dugligt användt, vore för behofvet fullt tillräckligt. I afseende på expektantstaten och dess höga belopp, upphof talaren till sist en bjert jemförelse mellan dem och en pension å 300 rdr, hvilken å en annan hufvudtitel begäres för enkan efter aflidne rektor Carl Rääf i Carlskrona. Denne man hade i nära ett halft sekel varit i statens tjenst och alltid fullgjort sina pligter med utmärkt beröm; och vid hans död gaf denna tjenst honom en inkomst at 1,500 rdr. Enkan, 67 år gammal, saknar tillgångar och förmåga att sig sjelf försörja, och hennes ansökan om 300 rdr i årlig pension är förordad af fyra eller fem särskilda auktoriteter. Så många krafter — utropade talaren — behöfvas hos oss sättas i rörelse för att till belöning för ett 50-årigt arbete i statens tjenst, ett arbete till gagn för flera generationer, kunna erhålla 300 rdr, då i utrikesdepartementet tusentalen vräkas bort för tvifvelaktiga eller alldeles okända förtjenster om fosterlandets bästa! Utrikesministern hr Wachtmeister fick härefter ordet, men då hang anförande i andra kammaren hufvudsakligen öfverensstämde med hvad han yttrade i första kammaren dagen förut, för hvilket yttrande en kort redogörelse förekommer i denna tidnings gårdagsnummer, anse vi nu öfverflödigt att upprepa detsamma, Hans exc. hade ej af den föregående talaren blifvit öfvertygad om att vi kunna vara utan någon diplomati, han kunde derför ej medgifya någon nedsättning i anslagen, då han redan gått så långt som möjligt i sparsamhet; han måste för kammaren vitsorda att de svenska diplomaterna samtliga visat sig vara sina uppgitter vuxna, äfven under det gångna årets svåra förhållanden, och hade några fel eller misstag blifvit begångna, så vore det talaren, som derför hade att ensam bära ansvaret. Han anmärkte mot den föregående talaren, bland annat, att han endast motsatt sig att det skulle såsom regel fastställas, att till svenska sändebud i främmande länder skulle tagas personer, hvilka voro främmande för den diplomatiska banan. För öfrigt uppträdde, till understödjande af det yrkande, hr Hedin framställt, hrr Key, Jöns Pehrsson, som sade sig vilja betrakta frågan från on allmännare synpunkt. än de föregående talarne, men icke desto mindre blef ganska kort, och Lyttkens, hvaremot utskot tets förslag förordades af statsrådet Waern och hr Lindström, hvilken senare talare sväfvade ut öfver ämnet och ej försummade tillfället att på ett ej alldeles lyckligt sätt pricka hr Hedin. Då diskussionen förklarades slut och klubban föll, begärdes votering, som utföll med det betydande antalet af 139 röster för hr Hedins yrkande mot 33, som voro för utskottets hemställan. Knär första kammaren fattat ett annat beslut, kommer frågan att genom gemensam votering slutligen afgöras. , Sjette hufvudtiteln. Vid behandlingen af denna hufvudtitel uppstod diskussion rörande följande frågor: LTöneförhöjning åt 4 vaktmästare i civilepartementet, Statsutskottet har afstyrkt bifall till regeringens förslag om en löneförhöjning af 100 rdr åt hvardera af de 4 vaktmästarne i nämda statsdepartements-expedition, Herrar Hedin och felander förordade den itrågavarande löneförhöjningen, mot hvilken åter hr O. B Olsson opponerade gig. Man voterade, och blef utskottets hemställan antagen med den knappa pluraliteten af 78 röster mot 75. Landtmäteristaten. EK. m:t har äskat till löneförhöjningar åt landtmäterisekreteraren 500 rdr, åt landtmäterifiskalen 600 rdr och åt de två vaktmästarne vid generallandtmäterikontoret tillsammans 200 rdr. Rörande den af statsutskottet afstyrkta löneförhöjningen åt landtmäterisekreteraren yttrades olika meningar. Hr Helander yrkade bifall till den k. propositionen, men mötte motstånd af hrr Granlund, Key, Dufva, Åke Andersson och Carl Ifvarsson. Dessa talare ansågo att då landtmäteriväsendets rol numera