Tr 42 Of tvyyrks pallllnluc om acn Nnalnlda,
de fyra närmast föregående riksdagarne inta-
git till denna hufvudtiteln samt huru utrikes-
ministern gjort flera nedsättningar, och ansåg
tal:n, helst under sådana politiska förhållanden
som de närvarande, det ej vara törenligt med
svenska representationens värdighet att ens
ifrågasätta nedprutning i utgifterna för sven-
ska diplomater; yrkade bifall till k. m:ts pro-
position.
Utrikesministern hr Wachtmeister ville, att
börja med, vitsorda, att under de nu pågående
allvarsamma politiska händelser i Europa, Sve-
riges diplomatiska agenter, isynnerhet å de
orter, der de nämda händelserna mest kommit
till utveckling, visat sig vara vuxna sina po-
ster. Det vore således med törvåning talaren
funnit,.att man just i ett sådant ögonblick: som
det närvarande framkommit med förslag till
nedsättning i tredje hufvudtiteln. Talaren ville
upprepa hvad han vid ett föregående tillfälle
yttrat, att han nemligen ej kunde binda sig
genom att på förhand lofva nedsättning i ut-
gifterna för diplomatiska ärenden. Hr A. OC.
Raab hade framdragit flera anmärkningar, hvil-
ka talaren ville besvara. Vår vigtigaste be-
skickning är den i Köpenhamn; det är en dyr
stad sedan en 4 å 5 år tillbaka; svenska mi-
nistern der måste gifva ut mycket mer pen-
ningar än sina kolleger, hvilket vore af många
skäl förklarligt. Talaren sjelf hade under sin
ministertid i Köpenhamn ej kunnat lefva på
sin lön, utan hade måst tillsätta af sin egen
förmögenhet: hans utgifter hade belöpt sig
till 42.000 rdr, under det lönen var 36.000.
I Petersburg hade ministerlönen sänkts innan
talaren blef chef för utrikesdepartementet; ta-
laren ville önska ett,i mån af besparingar möj-
liggjordt, höjande. För att letva som minister
i Londonr fordrades en snart sagdt häpnads-
väckande summa. I Washington hade en för-
ändring skett; men Förenta staternas regering
hade sjelf önskat en svensk representant med
högre grad, och de ökade göromålen hade or-
sakat tillsättandet vid svenska beskickningen
i Norra Amerika af en legationssekreterare,
hvadan en tyngre utgift än törr fölle på sän-
debudet. — Talaren slutade med den förhopp-
ning, att k. m:ts proposition i dess helhet af
kammaren måtte bifallas.
Hr J. O. Mörner hade ofta hört: Hvad
tjenar denna hufvudtitel till? Jo — ville ta-
laren svara — den tjenade till mycket; men
man finge ju aldrig veta hvad godt vår diplo-
mati gör, och den dolda dygden är den
okända. Svenska folket får ej, såsom andra
konstitutionelt styrda nationer, kunskap om
de stora frågor, hvari dock äfven vi kunna bli
indragna. Talaren hade under de fyra riks-
dagar han sutit såsom svenska folkets repre-
sentant ifrigt sökt, men aldrig lyckats lyfta
den slöja, som täcker allt det goda — och
godt hoppades och trodde tal:n att det var —
vår diplomati uträttar. Han trodde sig dock
fått veta, att ibland ej heller ens för rege-
ringsmedlemmar våra politiska förhållanden
till utlandet framlagts. Men det går i vår tid
ej an att bogära, det de styrda ej skola ha
rättighet fråga efter huru de styras, utan så-
som får fromt böja sig för och lita på den
högre visdomen.
Hrir Tornerhjelm och C. G. Mörner för-
ordade utskottets förslag och statsrådet Leyon-
hufvud k. m:ts. Ett af den senare talarens
argument var följande något egendomliga:
Vill man bli väl mottagen här i verlden, så
får man ha hög rang. En ambassadör t. ex.,
helst om han är personligt omtyckt och väl
sedd i de högre kretsarne, blir fort insläppt
till en minister, under det en generalkonsul
kan få vänta både länge och väl.
Hr Henning Hamauton hade hört en före-
gående talare yttra tvifvel om huruvida de
utrikes angelägenheterna grundlagsenligt be-
handlades i konungens statsråd. Detta tvifvel
kunde talaren upplysa både — under den tid,
han setat i detta råd — varit, och helt visst
ännu är, oberättigadt. Om här i vårt land ej
gifves ut en bok af allehanda färg, så är det
derför, att Sverige har en helt annan, ej in-
flytelserik, politisk ställning, än de öfriga län-
derna. Om en konflikt mellan två makter
upvpstode, kunde det väl ej af någon i kam-
maren antagas, att Sverige skulle uppträda
som skiljedomare. Skulle våra diplomater
skrifva hem och låta till allmänhetens kun-
skap komma allt hvad de förnimma, skulle de
snart förlora förtroendet hos främmande mak-
ter. Dessutom är väl kändt, att dessa böcker
ej äro af så stor vigt: ej allt politiskt tages
deri in. .
Hr J. O. Mörner fortfor att anse, att det
skolle vara af stor nytta om en blå bok fram-
lades för vårt folk. Man har vid fera till-
fällen, senast nu genom utgifna handlingar om
Gustaf III, sett att vi, utan att folket visste
derom, varit nära att komma i krig: Att nå-
got sådant nu ej varit eller voro i fråga hop-
pades tal:n med visshet. Emellertid vore visst,
att förtroende mellan de båda statsmakterna
är nödvändigt för att statsmaskinen skall vara
i
ång.
Vtskottets tillstyrkan att k. m:ts ifråga om
anslagen till tredje hufvudtiteln framställda
förslag skulle bifallas, antogs. Deremot för-
kastades — efter en kortare diskussion mellan
ataterådet Wachtmeister och her Beckfris,
Wallenberg och L. af: Ugglas — genom vo-
teriog, 49 röster mot 44, utskottets anhållan,
det k. m:t måtte tillse, att ministerstatens ex-
vektansstat icke må utan i fall af tvingande