härför? Vi äro nu värnlösa, icke allenast derföre att vi sakna en verklig militär-organisation, ty om vi äfven vore hugnade med en efter preussiskt mönster, skulle vi ändock vara det, utan derför ati: vi sakna den politiska frihetens frukt, nemligen förmåga att sköta fåra vigtigaste angelägenheter, attingjuta duglighet och kraft hos dem, åt hvilka vi uppdragit att leda oss i striden Denna brist är ett arf af våra förfäder, och förrän vi afhjelpt densamma mäkta vi ej skaffa oss trygghet mot vare sig inre eller yttre våld. Vi måste derföre, snart sagdt i allt, bryta med det förflutna, med vår historia. Den är ej för vacker, ehuru måhända mindre vidrig än några andra folks. Må den i främsta rummet tjena oss som varnande exempel. De föredömen på mod, kraft och redlighet m. fl. dygder, som den framställer, skola vi kunna hemta bland oss sjelfva, när vi förvärfvat frihet, rätt ech upplysning. Men för att erhålla dessa förmåner erfordras ett par decennier sedan vi väl börjat vårt framtidsarbete, och är det således ingen tid för oss att förlora. Att förvänta det vår nuvarande riksdag skulle taga initiativet till härofvan föreslagna grundlagsändringar samt öfriga anordningar ad interim vore att förirra sig i drömmarnes rike. Utan en stark, från allmänheten utgången påtryckning lärer dess tröghet väl icke kunna öfvervinnas. Det vore derföre den verkligt frisinnade pressens vackraste uppgift att nu lifva den stora allmänheten för ifrågavarande, dess i sanning vigtigaste angelägenhet.