begränsade den dal de fyra fotgängarne genomvandrade. Några tecken till odling började visa sig här och der, och man upptäckte till och med en lätt rökpelare, som uppsteg öfver en aflägsen skogslund. Snart blefvo Klerbbs och Gabriel med glädje varse en gångstig, trampad af menniskofötter, och arbetare, sådana som i Indien kallas Tottakarers, kommo gående utför en trädbeväxt kulle ned till denna gångstig, bärande sina verktyg på axlarne. Gabriel skulle ej ha blifvit mera förtjust, om han fått se den gudomliga Eva oförmodadt uppträda i hans närhet. — Jag tror verkligen, sade Klerbbs, att det gifves ögonblick, då jag skulle kunna omfamna en hinduisk arbetare. Slutligen utsträckte en Sarada-Caren sin arm mot en häck af buskar, och de resande vetenskapsmännen varseblefvo en brahmans rödmålade boning. Natten började nu utbreda sig. Å Oaktadt skymningen, märkte de tydligt att detta hus måste tillhöra en förnämlig brahman. Inga fönster funnos å detsamma; ewvt tak, bestående af rör och torkade palmblad, skyddade dess inre mot regnet; och en mur var uppförd deromkring till skydd mot de vilda djuren. Framför porten var inrättad ett slags berså, kallad Pandel; i ett hörn af den inhägnade platsen befanns en damm, afsedd för familjens rentvagning. På södra sidan om