Theater.
Stora teatern gaf i lördags afton tre
svenska kompositioner. Den första var Jin
ondes iäro-pån, musiken af August Söderman,
gifven första gårgen 1856 å dåvarande Min-
dre teatern med herrar Arnoldson, Arlberg och,
om vi ej missina. n Lindahl, se-
dermera fru B onchini. n Grabow ut-
förde nu sistnämda re Det är en liten
täck operett af Scribe (5e Diskle å Vecole),
fritt ochqvickt be .rbetadafF. Arlberg. Ämnet
är ganska enkelt: En ung förmögen man (Stenio,
hr Arnoldson), som spelat bort sin förmögen-
het, blir räddad af en ond ande i mennisko-
skepnad, Babylus (hr Arlberg), naturligtvis
med vilkor att han förskrifver sig åt
honom. Stenios tjenstflicka, cn liten älsklig
varelse med både hufvud och hjerta, som
blifvit kär i sin husbonde och som vill
uppoffra sig åt den onde anden för att rädda
sin herre — lyckas också både att rädda
honom och sig sjelf; men huru detta tillgår,
får läsaren sjelf förvissa sig om. Herr A.
Söderman, cen af Sveriges yppersta tonkonst-
närer, som cj allenast har både orkestern
och formen i sin makt, utan äfven förmågan
att med toner måla handlingar och känslor,
har beledsagat denna lilla operett med en
i flera afsecnden förträfflig musik. Ehuru
hans styrka förnämligast ligger uti orkestern,
är likväl eången icke styfmoderligt behand-
lad; tvärtom förekomma här så många glans-
punkter, att vi icke hunno uppfånga dem
alla första gången. Det är öfverflödigt att
nämna det de spelande togo allas hjertan
med sig och blefvo slutligen, liksom komposi-
tören, inropade.
Derefter gafs för första gången En dröm,
ballett-idyll i en akt af Thedore med musik
af Ivar Hallström och Konrad Nordqvist.
En mycket lyckad pantomim-ballett som
väckte stort bifall, ej mindre för de smak-
fullt anordnade och väl utförda danserna,
än ock för den lyckade musiken, som var
rik både på vackra och särdeles rytmiska
melodier.
Till slut uppfördes, äfven för första gån-
gen: S Yjölnarvargen, operett i en akt, öf-
versättving från franskan, musiken af Ivar
Hallström. En ganska putslustig pjes, som
håller åhörarna vid muntert lynne, men som
måhända hade varit lämpligare för en min-
dre teater. Hr Hallströms sångmö är honom
ständigt trogen: om han skrifver dansmusik
eller sånger, ingifver hon honom alltid melo-
diskt sköna ideer som väcka åhörarnes bifall,
och hade hr H. samma välde öfver orkester
och form som hr A. Söderman, så blefve
det svårt att täfla med honom, Handlingen
a Va IRAN a NN TAS NANA LET fr KUR BL SAN RR ER nr Är rn