VV — 0, fullkomligt allvarsamt, så mycket mera som jag tror att vi i natt, då vi lemnade tiger-teatern, vände ryggen åt den verkliga Tinnevely-vägen, och att vi sålunda i tjugu timmars tid icko gjort annat än aflägsnat oss från den punkt dit vi ville komma. — Kan väl detta vara möjligt, Klerbbs? — Jag är nu viss om min sak. Vi äro minst trettio franska mil från Tinnevely-sjön, så att det kan icke bli fråga om någon vidare tvekan. Må vi här inrätta två kojor, den ena för er och den andra för mig, samt sedan sofva godt. Jag är verkligen alldeles uttröttad .,. Så skola vi då i natt uppföra Shakespeares Midsommarnattsdröm; det fattas 038 åtminstone iche exekutörer af lejonets rol. — Ack, min vän Klerbbs, vi måste således nödvändigt afstå från att se denna Tinnevelys stjerna, denna drottning bland Bengalens rosor, denna gudomliga Eval... — Min vän Gabriel, när vi en gång blifvit ett mäktigt folk, skola vi bortröfya sabinskorna. För tillfället få vi vara nöjda med att etablera oss på ungkarlsvis. Utan att förlora någon tid, afhögg Klerbbs långa lönngrenar, och sedan han tagit bort samtliga bladen, nedslog han de sålunda anskaffade störarne i marken, enligt Robinsons föredöme. Då Gabriel såg att hans kamrat menade allvarsamt med sitt företag, skyndade han sig att hjelpa bonom.