(Insändt.) I riksdagens andra kammare och antagligen äfven i den första utdelades häromdagen en flygskrift I försvarsfrågan, af 8. tryckt i Lund 1871, Hr S. tyckes vara någon aspirant till en af statens indrägtigare sysslor, enär han i denna vigtiga fråga funnit lämpligt ställa sig såsom försvarare af regeringens till riksdagen aflåtna proposition i ämnet; eller ock måtte han redan vara en af de tjenstemän, som årligen skörda en inkomst af 15 å 30,000 rdr, hvilka har på detta naiva sätt söker att bevara för afbränningar till rikets försvarsväsende. I sistnämda fall, synes hr 5. verkligen hafva förglömt att dessa tjenstemän, under nuvarande förhållanden, ehuru staten välvilligt i sina skolor danat dem till akicklighet för den erhållna tjensten, dock icke behöft offra mer till landets försvar, för sin person och sin orimligt höga inkomst, än 100 rdr i lega eller friköpning, förutom det lilla, som möjligen utgått efter bevillning, t. ex. den nu upphörda vapenskatten; då deremoet bönderna, som vanligast på en soldatrote äro 8 åboer med hvar sin torpare, således 16 familjer, hvilka sällan kunna lägga sig till godo ett öre, likväl skola hålla och utrusta en soldat, utom det att de skola uppställa så många värnepligtige som de ibland sig hafva. Detta anser möjligen hr S. vara rättvist, men andra torde benäget ursäktas för att de icke vilja gå in på att den ena samhällsklassen skalldraga tyngre bördor än den andra för samma fosterland eller för att de anse, att om bördorna skola vara ojemt fördelade, borde de tyngsta då drabba dem som lefva i de lyckligare omständigheterna. Vi skulle gerna ord för ord följa herr 8. på hans skefva utflykter, men detta förbjuder oss utrymmet ien tidningsartikel; dock, då hr S. säger att roteringen, den tid den ingicks, utgjorde för rotehållarne enlindring skola vi ännu litet göra honom sällskap. Det var väl icke underligt om rotehållarne skulle anse det för en lättnad att genom indelningsverket slippa ifrån det våld oeh de utskrifningar som utan all rättvisa och billighet ålades dem. Hr 8. torde hafva godheten, såsom ex. härå, läsa ett riksdagsbeslut vid 1610 års riksdag i Örebro, att 25,000 man skulle utskrifvas af dem som minsta gårdatalet hade. Var väl någon af dem sem minsta gårdatalet hade härvid närvarande och fick tillfälle att bevaka sin rätt? Nej! Före 1680 hade adeln afgörande röst, under det ofrälse stånden endast tillerkändes rådgifvande. Det var först sistnämda år som bönderna sjelfva fingo utse riksdagsmän, och först 1720 ordnades de ofrälse ståndens valsätt och rösträtt, medan förut ej ens var bestämdt på hvad sätt ett rikets ständers beslut skulle fattas. Bästa hr 8., det var på den tiden icke svårt att få bönderna ålagdt att draga blodig skjorta för sin herrar; numera hoppas man att för framtiden broderligt få dela äfven detta åliggande för fäderneslandet. Emellertid, när nu en gång kontrakt äro afslutade mellan staten och landskapens allmoge om att den senare skall hålla manAn AA ARR JIA