(Insändt.)
I riksdagens andra kammare och antagli-
gen äfven i den första utdelades häromda-
gen en flygskrift I försvarsfrågan, af 8.
tryckt i Lund 1871,
Hr S. tyckes vara någon aspirant till en
af statens indrägtigare sysslor, enär han i
denna vigtiga fråga funnit lämpligt ställa
sig såsom försvarare af regeringens till riks-
dagen aflåtna proposition i ämnet; eller ock
måtte han redan vara en af de tjenstemän,
som årligen skörda en inkomst af 15 å 30,000
rdr, hvilka har på detta naiva sätt söker
att bevara för afbränningar till rikets för-
svarsväsende. I sistnämda fall, synes hr
5. verkligen hafva förglömt att dessa tjen-
stemän, under nuvarande förhållanden, ehuru
staten välvilligt i sina skolor danat dem till
akicklighet för den erhållna tjensten, dock
icke behöft offra mer till landets försvar,
för sin person och sin orimligt höga inkomst,
än 100 rdr i lega eller friköpning, förutom
det lilla, som möjligen utgått efter bevillning,
t. ex. den nu upphörda vapenskatten; då
deremoet bönderna, som vanligast på en sol-
datrote äro 8 åboer med hvar sin torpare,
således 16 familjer, hvilka sällan kunna
lägga sig till godo ett öre, likväl skola
hålla och utrusta en soldat, utom det att de
skola uppställa så många värnepligtige som
de ibland sig hafva. Detta anser möjligen
hr S. vara rättvist, men andra torde benä-
get ursäktas för att de icke vilja gå in på
att den ena samhällsklassen skalldraga tyngre
bördor än den andra för samma fosterland
eller för att de anse, att om bördorna skola
vara ojemt fördelade, borde de tyngsta då
drabba dem som lefva i de lyckligare om-
ständigheterna.
Vi skulle gerna ord för ord följa herr 8.
på hans skefva utflykter, men detta förbju-
der oss utrymmet ien tidningsartikel; dock,
då hr S. säger att roteringen, den tid den
ingicks, utgjorde för rotehållarne enlindring
skola vi ännu litet göra honom sällskap.
Det var väl icke underligt om rotehållarne
skulle anse det för en lättnad att genom
indelningsverket slippa ifrån det våld oeh
de utskrifningar som utan all rättvisa och
billighet ålades dem. Hr 8. torde hafva
godheten, såsom ex. härå, läsa ett riksdags-
beslut vid 1610 års riksdag i Örebro, att
25,000 man skulle utskrifvas af dem som
minsta gårdatalet hade. Var väl någon af
dem sem minsta gårdatalet hade härvid
närvarande och fick tillfälle att bevaka sin
rätt? Nej! Före 1680 hade adeln afgörande
röst, under det ofrälse stånden endast till-
erkändes rådgifvande. Det var först sist-
nämda år som bönderna sjelfva fingo utse
riksdagsmän, och först 1720 ordnades de
ofrälse ståndens valsätt och rösträtt, medan
förut ej ens var bestämdt på hvad sätt ett
rikets ständers beslut skulle fattas. Bästa
hr 8., det var på den tiden icke svårt att
få bönderna ålagdt att draga blodig skjorta
för sin herrar; numera hoppas man att för
framtiden broderligt få dela äfven detta
åliggande för fäderneslandet.
Emellertid, när nu en gång kontrakt
äro afslutade mellan staten och landskapens
allmoge om att den senare skall hålla man-
An AA ARR JIA