aldrig något vänligt umgänge med sina gran-
nar. Hanarne föra mot hvarandra ett blodigt
krig under parningstiden, men sedan alla väl
hunnit på ett angenämt sätt etablera sig, in-
träder ett stillestånd, och de olika familje-
fäderna nöja sig då med att på afstånd helsa
hvarandra medelst ett förfärligt, hotande grin,
när de träffas vid vattningsställena eller annor-
städes, Som emellertid instinkten bjuder dem
att bevara de egodelar naturen gifvit dem och
hvilka de vilja lemna oskadade åt sina barn,
upphöra de-plötsligt med sina ömsesidiga fiendt-
ligheter, så snart: menniskan söker tillskynda
dem någon skada, och förena sig då för att
tillbakadrifva- den gemensamme fienden. Så-
dana äro sederna bland Bengalens tigrar, de
vackraste. djur i skapelsen.
Klerbbs- och Gabriel, liggande i bakhåll så -
som de-andra jägarne vid ingången till Lutchmi-
dalen, märkte att deras hästar började skälfva
i alla lemmar, likasom bade do i en hast blif-
vit utsatta för polartrakternas köld.
— Se der ha vi tigrarne! utropade Mou-
nDonssamy.
En blekhet, liknande dödens, utbredde sig
ögonblickligen öfver ett dussin europeiska an-
sigten. Gabriel och Klerbbs uppehöllo på ett
värdigt sätt sina respektive nationefs ära. De
smekte sina hästar, hvilka begynt våldsamt
flåsa, och, efter att ha undersökt sina bössor
och pistoler, skyndade de fram .och placerade
sig vid Mounoussamys sida, Hinduen räckte