-— mg
äro lätt genomskådade och i allmänhet hvar-
andra lika. Deremot i dessa yppiga, glödande
trakter finnas ogenomträngliga mysterier,
smidas ränker med tillhjelp af passionens upp-
finningsgåfva, hvilka aldrig likna hvarandra...
Ni gör stora ögon, herr Gabriel... Om ni
också spärrar upp dem ännu mera, skall ni
ingenting se. :
— Herr Edvard, ni retar särdeles min ny-
fikenhet genom era gåtor...
— Åb, ni skall snart sjelf finna dessa gå-
tors lösning, och ni kan således gerna låta
mig slippa vara indiskret.
— Jag får upplysa er, berr Edvard, att
jag i hela mitt lif aldrig funnit ordet till en
gäta.
— Nå, så blir det då första gången i dag.
— Men visa mig åtminstone den artig-
heten, herr Edvard Klerbbs, att i någon liten
mån hjelpa mig att komma på rätta vägen...
— Ni är der redan, min käre vän. Ni rider
nu vid min sida på rätta vägen... Säg mig,
hvad ser ni omkring er?
— En öken och ryttare.
— Är detta allt?
— Ja, så vidt jag kan märka, herr Edvard
Klerbbs ... Detta är allt.
— Ni ser således icke att våldsamma, okuf-
liga passioner rasa kring em medlem af detta
sällskap? Ni märker ej att bland jigarne fin-
nas tigrar, grymmare iän de oskäliga djur,
som vi jaga?