mannen, beslöt sig nu för att gå mera dirckt på saken. — Jag ser, fortfor han, jag ser, min käre herre, att ni är en af dessa menniskor som ingenting kunna gissa. Tiden brådskar, det är nödvändigt att utan omsvep klart upplysa er om förhållandena. Kanske redan ivom ett ögonblick skall jag behöfva taga ert mod och era armar 1 anspråk. — I sådant fall, herr Edvard Klerbbs, lita på mig. Åh, faran gäller icke mig sjelf; hon hotar blott hinduen, vår Amphitryon. Gubriel spände hanen på sin bössa och intog en fastare ställning i sadeln. — Min bäste herr Gabriel, återtog Klerbbs i hemlighetsfull ton, sedan tre månader tillbaka har Mounoussamy spelat ett parti schack med Goulab och Mirpour; i dag är det deras mening att göra honom matt. Å ömse sidor äro pjeserna flyttade med mycken skicklighet och beräkning; jag följer deras spel med uppmärksamhet och kan derför döma härom... — De vilja mörda Evas man? — Nej, ni har icke gissat rätt. De vilja icke mörda honom; de äro alltför religiösa, alltför fega, ulltför sluga för att utgjuta sin fiendes blod på samma sätt som europeerna, de der vanligen ställa så oklokt till att de knappt hunnit begå ett brott förrän de nås af lagens arm... De ha beslutat lemna Mou