mannen, beslöt sig nu för att gå mera dirckt
på saken.
— Jag ser, fortfor han, jag ser, min käre
herre, att ni är en af dessa menniskor som
ingenting kunna gissa. Tiden brådskar, det
är nödvändigt att utan omsvep klart upplysa
er om förhållandena. Kanske redan ivom ett
ögonblick skall jag behöfva taga ert mod och
era armar 1 anspråk.
— I sådant fall, herr Edvard Klerbbs, lita
på mig.
Åh, faran gäller icke mig sjelf; hon
hotar blott hinduen, vår Amphitryon.
Gubriel spände hanen på sin bössa och in-
tog en fastare ställning i sadeln.
— Min bäste herr Gabriel, återtog Klerbbs
i hemlighetsfull ton, sedan tre månader till-
baka har Mounoussamy spelat ett parti schack
med Goulab och Mirpour; i dag är det deras
mening att göra honom matt. Å ömse sidor
äro pjeserna flyttade med mycken skicklighet
och beräkning; jag följer deras spel med upp-
märksamhet och kan derför döma härom...
— De vilja mörda Evas man?
— Nej, ni har icke gissat rätt. De vilja
icke mörda honom; de äro alltför religiösa,
alltför fega, ulltför sluga för att utgjuta sin
fiendes blod på samma sätt som europeerna,
de der vanligen ställa så oklokt till att de
knappt hunnit begå ett brott förrän de nås af
lagens arm... De ha beslutat lemna Mou-