Pe andra bordsgästerna sade ingenting och
sväljde suckar oftare än vin.
Och dock serverades i ymnighet de kost:
baraste drycker: viner af det herrligaste slag
fyllde till brädden de blixtrande kristallbä-
garne. De lärda drucko såsom fåkunniga.
Eva förde medelst en guldnål till sina läp-
par ytterst små bitar afen delikat stekskifva,
skuren ur den mest välsmakliga delen af ch
Labiata, denna stolta björnart som anställer
så mycken förödelse på flera af Indiens öår.
Hon Hycktes i denna lillå mån vilja skatta ät
den menskliga naturen, för att lemna åtmin-
stone en anledning till tvifve) om sin gudom-
lighet. Det låter icke beskrifva sig med hvil-
ken föraktfull Bonehalance hon visade ifrån
sig den ena läckra anrättningen efter den
andra, då och då läppjande på denna dryck
som indianerna tillblanda af peppar, tamarind-
och Wwampi-saft. Vid sådana tillfällen fästa-
des allas blickar på hebnes arm, söm krökte
sig såsom en svanhals, dervid låtande poka-
len af lasur klinga vid beröringen med arm:
bandets ädelstenar ; och alla händer förblefvc
orörliga, med gaffeln höjd öfver de kinesisk
falrikarne, emödan deras egare fruktåde at!
ett enda af. de dyrkansvärda behagsom der
unga qvinvan i dessa ögonblick utvecklade
skulle undfalla deras uppmärksamhet.
Den orubbligt lugne äkta mannen låtsades
itke alls gifva akt på sin Husttu, och dette
öfvermod under besittningen af en så outsäg