Jemte det hon från sig afvärjer en förhärjande ins
vasion, förstora sin makt — eller att fram-
källa ett inbördes krig i Nordeh öch utan
mivsta utsigt till gblttörelse störta sig i ön
saunolikt för henne förderflig strid, en strid,
som i allra gynnsammaste fall blott för er
medför utsigt att fortfarande förblifva i er
nuvarande, föga afundsvärda ställning.?
På min fråga, om det icke syntes baron
Suehtslet lämpligt att genom den ryska ge-
sanuten låta delgilva kaVinettet i Köpenhamn
dessa vigtiga meddelanden, svarade generalen
att han visserligen redan hade tillskrifvit sina
kolleger i detta syfte, men föredroge att ge-
nom mig låta bringa allt detta till mitt hofs
kännedoin ; defför stt sådana meddelanden
muntligt låta göra sig utförligare öök Mera i
detalj gående.
Äfven kronprinsen var outtröttlig mel nya
t kombinationer. Ryssland hade garanterat ho-
j nom Norge, men Lön gick slutligen så långt
att vilja nöja sig med afwrädande af TErond-
hjems stift, och äfven detta skulle först till-
falla Sverige, om konungen derjemte ville be-
sluta sig för att förlofva sin andra dotter, då
ännu ett Hafn, ed prins Oskar. Änna fri-
kostigare voro hans erbjudznde på Tystlätids
bekostvad. Två byar i Tyskland för en i
Norge hade redan baron Suchtelen nämt så-
som engelskt erbjudande. Kronprinsen lof-
vade både Mecklenburg och Oldenburg, ja, till
och med Hamburg öch Läbeck. Hans ifri-
gaste önskän var befälet öfver en sämmansatt
svensk och dansk armå. Jag ser oöH hör ho-
nom ännu med sin mycket gascogniska accent
helsa mig på sitt förtroliga sätt: Ådieu,
monsteur de Baudissin. — Sedan brukade han
oftast senare på qvällarne, hela timmar gå
fram och tillbaka red mig i sin entresolvåniog
för att för mig frattliggå någöt nytt förslag,
som jag då så ordagrannt som möjligt skulle
referara i Köpenhamn. Dervid hörde han på-
tagligen gerna sig sjelf tala, oeh icke utan
skäl, ty hans röst var välljudande och han
lade sina ord ypperligt.
Men alla dessa lockelser tillbakavisades
hårdnackadt i Köpenhamn. Hvärken Moskvas
brand eller den 29:de bulletinen hade der
gjort något intryek: man vidKöll liksom förr
sin tro att Napoleon icke kunde besegras och
att hän bättts un de älljerade makterna skulle
sörja för sina vänner. Om konung Frediik deh
6:te ännu våren 1813 hade fattat det djerfva
beslutet, att på egen hand marschera mot
Frankrike, utan att bekymra sig om Sverige
och Ryssland, skulle hans ingripande högst
sannolikt ha varit mycket törkeummare än
svenskatnes, Men i Köpenhamn var man så
långt ifrån sådana tankar, att Daumark ännu
efter Pretissens första resniog framställde för
slag om en off- och dafensivalliäns med Frank
rike, Vi kunna mvicke nog prisa ödet för
att man på danska sidan icke ingick på att
utvidga sig på Tysklands. bekostnad och fatta
fast fot i Öster- och Nordsjön Först i april
1813 fattade nan det försenade beslutet. att
i England fråga, om en allians utan afträ-
dande af Norge ännu vore möjlig. Kazinettet
i So James bade hela viatern vägrat att bi-
träda Åbo-traktaten: nu, då det efter lång tve-
kan ändtligen nyss undertecknat detsamma,
kunde det icke göra något mera för Dan-
märk, z Yuan ?
Nu qrarstannade jag naturligtvis ieke länge
i Stockholm. I mars 1813 återkallades jag,
uppbrände i största hast gegandtskapsarkivet
och reste till Köpenhamn, der konungen mot-
tog mig mindre onådigt än jag hade väntat,
ty jag visste med mig sjelf att jag hade affat- i
tat mina. rapporter i en helt annan anda, än
man der var van att höra. Konungen nöjde
sig med att säga till mig: hvar och en har
sin åsigt och ni har er, som jag dock icke
delar; men jag har för öfrigt varit nöjd med edra
depescher. Kort derefter följde den frukt-
lösa underhandlingen med England.
Ytterligare har jag att omnämna, att Thiers
i sin kejsardömets historia påstår, att Berna
dotse för sin allians icke endast fordrat sub-
gidier af Frankrike utan ock dess garanti för
Norges eröfring, och att detta förslag af Napoleon
med harm alvisats. Det är möjligt att fråga
var äfven om en garanmti,men jag kan itko
påminna mig att jag då hörde talas om arnat
än subsidier. a
Wolf Baudisein.