Offentlig föreläsning hölls i går
afton i Vetenskapsakademiens lokal af prof.
voa Diiben, till förmån för högskolefonden,
öfver det s. k. pålfolket, detta så märkvär-
diga och på en ganska hög kulturgrad stå-
ende folk, hvaraf man funnit intressanta
spår isynnerhet i Schweiz. Föreläsaren upp-
drog i lifliga drag, understödd af en del af-
bildningar samt originalexemplar af pålfol-
kets verktyg m. m., en skildring af detta
folks lefnadssätt samt karakteristiska drag af
detsamma, såsom de framstå för den etno-
grafiska forskarens blick. Det framgick
häraf att pålfolket kände bruket af en mängd
äfven nu vanliga födoämnen — långt ifrån
primitiva — samt visste använda ej blott
djurskinn, utan äfven lin till kläder. Re-
dan under den s. k. stenåldern bodde detta
folk i. ordnade samhällen — denna mängd
af på pålar i sjöarne byggda tjäll, hvari
folket bodde året om — idkade åkerbruk
och hade husdjur samt — om ock i senare
tider — dref handel.
Allt visar dessutom, att detta folk sins-
emellan lefvat i frid och ro.. Avgående or-
saken till det egna byggnadssättet, ansåg
föreläsaren att det ej så mycket härrörde
af fruktan för hvarken menskliga fiender
eller vilddjur, utan af gammal sed och vana
samt af vissa klimatiska förhållanden. Fö-
reläsaren framdrog intressanta exempel, som
tala för detta hans antagande. Vidare an-
såg föreläsaren, att detta folk varit det ur-
sprungliga i Schweiz. Hvarifrån härstam-
made då detta folk? Måhända från Egypten
— flera skäl tala härför; men sannolikare
från Italien. Emellertid anse de schwei-
ziska vetenskapsmännen allmänt pålfolket
vara förfäder för en stor del af de menni-
skor, som nu befolka Schweiz. Romarne
tyckas ej. känt pålfolket. Cesar omtalar
det ej; ieke heller Plinius, hvilken dock
hade sin transalpinska villa snart sagdt på
en gammal pålbyggnad. Ej heller tycks
traditionen derom ha lefvat — således må-
ste pålfolkets existens ha infallit mycket
långt tillbaka i tiden.
Föreläsningen, hvilken med lifligt intresse
följdes af ett, trots den bistert kalla vä-
derloken, talrikt auditorium, kommer att
nästa måndag fortsättas.
Konserten i Adolf Fredriks
kyrka förliden söndag, som gafs till för-
män för arbetsskolorna och för skolornas
vapenöfningar, var i flera afseenden ganska
lyckad. Hr C. W. Rendahl öppnade den-
samma med utförandet af en vacker orgel-
komposition, hvarpå följde en aria ur Elias,
sjungen af fröken Adele Brandt med klar
och välljudande stämma. En af Stockholms
skollärare och lärarinnor bildad sångförening
sjöng flera kända körer med eller utan orgel-
ackompanjemang med mycket god ensemble —
nyanseringen skulle dock vunnit på om mera
piano iakttagits på några ställen; kören ut-
gjorde omkring 40 fruntimmer och 20 her-
rar. Skolläraren i Katrina, direktör Wallin,
som instuderat oeh anförde körerna, hade
komponerat en sång CÄra vare Gud4, som
med sina lyckade imitationer gjorde god
effekt. Fröken Therese Saxenberg, som eger
en ovänligt djup och stark altstämma, sjöng
SAve Maria af Cherubini; en amatör, med
förträfflig tenorröst, sjöng Stenhammars be-
römda kyrkoaria; och hr A. G. Andersån
spelade på fioloneell med lifligt uttryck
CLarghettof af Mozart samt norska folk-
melodier. Hr Rendahl ackompanjerade med
väl valda stämmor de flesta nummerna. Det
billiga priset, 50 öre, och det omvexlande
programmet hade ditlockat många åhörare,
Konserten var nästan kort: der räckte en-
dast 1!4 timme.
Frövi--Ludvika-banan. Från
säkert håll meddelar DalpilenX, att Frövi
—Ludvika-jernvägsaktiebolag i dessa dagar
till regeringen inkommit med förslag att till
Falun och Siljan få fortsätta den påbörjade
jernvägsbyggnaden.
Första profresan på nord-
rosträa stambanan, från Karlstad