Offentlig föreläsning hölls i går afton i Vetenskapsakademiens lokal af prof. voa Diiben, till förmån för högskolefonden, öfver det s. k. pålfolket, detta så märkvärdiga och på en ganska hög kulturgrad stående folk, hvaraf man funnit intressanta spår isynnerhet i Schweiz. Föreläsaren uppdrog i lifliga drag, understödd af en del afbildningar samt originalexemplar af pålfolkets verktyg m. m., en skildring af detta folks lefnadssätt samt karakteristiska drag af detsamma, såsom de framstå för den etnografiska forskarens blick. Det framgick häraf att pålfolket kände bruket af en mängd äfven nu vanliga födoämnen — långt ifrån primitiva — samt visste använda ej blott djurskinn, utan äfven lin till kläder. Redan under den s. k. stenåldern bodde detta folk i. ordnade samhällen — denna mängd af på pålar i sjöarne byggda tjäll, hvari folket bodde året om — idkade åkerbruk och hade husdjur samt — om ock i senare tider — dref handel. Allt visar dessutom, att detta folk sinsemellan lefvat i frid och ro.. Avgående orsaken till det egna byggnadssättet, ansåg föreläsaren att det ej så mycket härrörde af fruktan för hvarken menskliga fiender eller vilddjur, utan af gammal sed och vana samt af vissa klimatiska förhållanden. Föreläsaren framdrog intressanta exempel, som tala för detta hans antagande. Vidare ansåg föreläsaren, att detta folk varit det ursprungliga i Schweiz. Hvarifrån härstammade då detta folk? Måhända från Egypten — flera skäl tala härför; men sannolikare från Italien. Emellertid anse de schweiziska vetenskapsmännen allmänt pålfolket vara förfäder för en stor del af de menniskor, som nu befolka Schweiz. Romarne tyckas ej. känt pålfolket. Cesar omtalar det ej; ieke heller Plinius, hvilken dock hade sin transalpinska villa snart sagdt på en gammal pålbyggnad. Ej heller tycks traditionen derom ha lefvat — således måste pålfolkets existens ha infallit mycket långt tillbaka i tiden. Föreläsningen, hvilken med lifligt intresse följdes af ett, trots den bistert kalla väderloken, talrikt auditorium, kommer att nästa måndag fortsättas. Konserten i Adolf Fredriks kyrka förliden söndag, som gafs till förmän för arbetsskolorna och för skolornas vapenöfningar, var i flera afseenden ganska lyckad. Hr C. W. Rendahl öppnade densamma med utförandet af en vacker orgelkomposition, hvarpå följde en aria ur Elias, sjungen af fröken Adele Brandt med klar och välljudande stämma. En af Stockholms skollärare och lärarinnor bildad sångförening sjöng flera kända körer med eller utan orgelackompanjemang med mycket god ensemble — nyanseringen skulle dock vunnit på om mera piano iakttagits på några ställen; kören utgjorde omkring 40 fruntimmer och 20 herrar. Skolläraren i Katrina, direktör Wallin, som instuderat oeh anförde körerna, hade komponerat en sång CÄra vare Gud4, som med sina lyckade imitationer gjorde god effekt. Fröken Therese Saxenberg, som eger en ovänligt djup och stark altstämma, sjöng SAve Maria af Cherubini; en amatör, med förträfflig tenorröst, sjöng Stenhammars berömda kyrkoaria; och hr A. G. Andersån spelade på fioloneell med lifligt uttryck CLarghettof af Mozart samt norska folkmelodier. Hr Rendahl ackompanjerade med väl valda stämmor de flesta nummerna. Det billiga priset, 50 öre, och det omvexlande programmet hade ditlockat många åhörare, Konserten var nästan kort: der räckte endast 1!4 timme. Frövi--Ludvika-banan. Från säkert håll meddelar DalpilenX, att Frövi —Ludvika-jernvägsaktiebolag i dessa dagar till regeringen inkommit med förslag att till Falun och Siljan få fortsätta den påbörjade jernvägsbyggnaden. Första profresan på nordrosträa stambanan, från Karlstad