(Genom Svenska Telegram-byrån.)
Proklamation af Gambetta.
BORDEAUX den 1 februari. Gambetta
har i dag utfärdat följande proklamation till
franska folket:
Medborgare! Främlingar hafva tillfogat
Frankrike den grymmaste förolämpning, som
vårt folk, i detta fasliga krig, hvilket var
ett öfverdrifvet straff för våra villfarelser
och svagheter, var dömdt att uthärda.
Det ointagliga Paris, betrunget genom hun-
ger, kunde icke längre afhålla de tyska hor-
derna. Den 28 januari kar det dukat under.
Staden förblifrer ännn intact. Detta är den
sista ynnest som genom moralisk storhet af-
tvangs barbariet, Endast fästena öfvergåfvos
till fionden, men ännu i sitt fall efterlem-
nade oss Paris lönen för de heroiska an-
strängningarne, Under fem månaders Hdan-
den och umbäranden gaf det Frankrike tid
att återhemta sig och att samla sina söner
till att väpna sig och bilda nya hiärar, som
visserligen äro unga men tappra och beslut-
samma, och hvilka det ännu endast felas en viss
fasthet. Paris hafva vi att tacka för det vi
äro beslutna att handla patriotiskt. I våra
händer hafva vi allt hvad som behöfs för att
hämnas Paris och befria oss, men det tyekes
som ett elakt öde vill beroda oss ännu större
olycka och smirta in hvad som skett genom
Paris? fall. Utan vår vetskap, utan att un-
derrätta oder derom och utan att begira
vårt råd, undertecknade man ett vapenstille-
stånd, hvars klandervärda lättfärdighet vi nu
för sent hafva erfarit, ett vapenstillestånd,
som till prenssarno öfverlemnar de ännu af
oss besatta departement, som förpligtar oss
att under tre veckor förblifva i stillhet, för
att under dessa landets sorgliga förhållan-
den låta en nationalförsamling sammanträda.
Vi amhöllo hos regeringen i Paris om för-
klaring öfver dessa förhållanden. Dittintills
förhöllo vi oss tysta; innan vi vände oss till
eder, villo vi afvakta den utlofrade ankom-
sten af en regeringzsmedlem från Paris; vi
hade be it att nedlägga våra follmakter i
dennes der. Den härvarande regerings-
delegationen har viljan att lyda för att gifva
en pant på sin moderation och goda tro,
men hon vill uppfylla sin pligt, hvilken är,
att man icke lemnar sin post så länge man
icke är aflöst derifrån; delegationen
vill, genom sitt exempel, bevisa vänner och
fiender att den demokratiska regeringen icke
blott är den största utan iäfren den samvets-
grannaste. Från Paris hitkom ingen, och
således måste vi, kosta hvad det ville, handla
för att omintetgöra den perfida kombination
som ir uppgjord af Frarrikes flonder. Preus-
son gör riikning på att vapenstilleståndet
skall förslöa våra armöer och det hoppas att
en församling som, efter många på hvaran-
dra följande olyckliga händelser, samman-
träder under det förfärliga intrycket af Pa-
ris? fall, måste vara modlös och böjd för att
antaga en skymflig fred. Af oss beror det
att låta dessa beräkningar komma på skam
och åstadkomma att de verktyg, hvilka voro
bestämla att döda motståndet, tvärtom åter-
upplifra oeh höja detsamma. Låtom 083 bo-
gagna vapenstilloståndet till att inöfva de
unga trupperna och pådrifra organisatio-
nen af försvaret med förstärkt energi. Låt-
om oss upphbjuda allt för att, i stället för den
reaktionära fega kammaren, på hyllken främ-
lingarne hoppas, on i sanning national och
republikansk församling som vill freden, om
densamma försäkrar landets heder, rang och
integritet, men som är lika beslntad för kri-
set, om endast derigonom kan förhindras att
ett mord begås på Frankrike, må sammanträda.
Låtom oss tänka på våra fäder, hvilka efterlem-
nade åt oss vårt fosterland som en kompakt,
odelbar stat. Låtom oss akta oss för attförråda
vår egen historia genom att låta vår ärfda egen-
dom öfvorgå i barbarernas händer! Och hvem
skulle för öfrigt underteckna en sådan öf-
verenskommelse? Ni visserligen icke, I legi-
timister, som hafven kämpat så tappert un-
der republikens fana, för att försvara det
gamla kangliga Frankrikes jord; likalitet
I, söner af 1789 års män, hvilka fram-
för allt hafra medverkat till den fasta
oupplösliga enheten, som utgöres af alla
Frankrikes provinser; äfven I, arbetare i
städerna, viljen siikerligen icke låna eder der-
till, I, hvilkas ädla och intelligenta patriotism
1 sin flärdfria enkelhet visade sig såsom ut-
gångspunkt för folkens frihet: och Ilkalitet
I som odlen och besitten den fosterländska
jorden och som aldrig sparaden ,edert blod
för att försvara den revolution, hvilken I
hafven att tacka för att jorden blef fokets
egendom.
Det skall icko finnas någon fransman som
vill underteckna ett så ärelöst fördrag; främ-
lingarne skola finna sig bedragna ochtynngna
att afstå från att lemlästa Frankrike.
Vi iäro alla uppfyllde af samma fosterlands-
kärlek, vi skole icke låta underknrfva oss af
olyckan, vi skolo blifra starka och fördrifva
främlingarne. För att uppnå detta heliga
mil, måsto vi hängifva oss dertill med vårt
njerta, vår vilja, vårt lif och icke rygga till-
baka för de tyngsta offer. Låtom oss samla
0:s kring republiken, låtom 0s8 bevisa att vi
eza kallblodighet och fasthet, låtom oss hvar-
ken hängifra oss åt svagheten eller åt lidel-
sen; låtom oss svärja som fria min att för-
svara Frankriko och republiken emot alla
angrepp. Till vapen! Lefve Frankrike, lefve
den odelbara republiken I!
GAMBETTA,.
BORDEAUX den 1 februari. Depescher
hatva inträffat från lord Granville, att per-
son- och godstrafiken är åter öppnad mellan
Mezidon, Honflenr och Thionville samt mel-
lan Panueg Padan Qt Mala anch Proact