och orkar ej springa efter; han borstar sig
samt tar reda på mössa och battong (Frank-
rike läker sina sår).
Efter denna utgång af saken fick jag lite
hyggligare drömmar, då lugnet tillät mig att
åter krypa i säng; men de nattliga scenerna
hade dock så upphetsat min inbillning, att när
jag vaknade vid klämtning, tyckte jag attrum-
met stod i ljusan låga. Det var likväl ingen-
ting annat än morgonbrasan i kakelugnen och
riogninog i kyrkan, ty det var söndag. Som
jag dock ansåg mig kunna sofva lugnare i
skjutsslädan, än på Wimmerby hotell, skyn-
dade jag att kläda mig och beställa en fort-
skridande sofplats efter vanlig skjutslega.
Under det jag väntade på att min säng
skulle förspännas, besökte jag den närliggande
kyrkan och fann den vara för ung (14 år),
för att redan behöfva vara reparerad invän-
digt, och för gammal, för att ej ännu ha
ornur, samt i stället för altartafla ett omåladt
stycke vägg. Dess enkelhet var för resten
högst egendomlig: der fanns ej den minsta
väggprydnad, med undantag af — ett par hjort-
horn.
Men nu var slädan framme. Jag utsläpades
ur staden i stilla lunk och observerade rätt
intet, utom att på en husknut stod med stora
bokstäfver: Banks kontor. Skulle det vara
min gamle skolkamrat, handlanden A. Bank,
som här slagit sig ned, så helsas han vänli-
gen. Jag var dock för sömnig att höra efter.
Nu godnatt, lilla Wimmerby! Då tiderna
bli mindre krigiska, skall det nog gå bättre
att sofva hos dig, och iag kan försäkra alla
andra resande, att i hvardagslag är du fridens
och trefnadens håla. Cervus.
(N. T.
FYREN FKT TESTER AM OD NES NTSC