och orkar ej springa efter; han borstar sig samt tar reda på mössa och battong (Frankrike läker sina sår). Efter denna utgång af saken fick jag lite hyggligare drömmar, då lugnet tillät mig att åter krypa i säng; men de nattliga scenerna hade dock så upphetsat min inbillning, att när jag vaknade vid klämtning, tyckte jag attrummet stod i ljusan låga. Det var likväl ingenting annat än morgonbrasan i kakelugnen och riogninog i kyrkan, ty det var söndag. Som jag dock ansåg mig kunna sofva lugnare i skjutsslädan, än på Wimmerby hotell, skyndade jag att kläda mig och beställa en fortskridande sofplats efter vanlig skjutslega. Under det jag väntade på att min säng skulle förspännas, besökte jag den närliggande kyrkan och fann den vara för ung (14 år), för att redan behöfva vara reparerad invändigt, och för gammal, för att ej ännu ha ornur, samt i stället för altartafla ett omåladt stycke vägg. Dess enkelhet var för resten högst egendomlig: der fanns ej den minsta väggprydnad, med undantag af — ett par hjorthorn. Men nu var slädan framme. Jag utsläpades ur staden i stilla lunk och observerade rätt intet, utom att på en husknut stod med stora bokstäfver: Banks kontor. Skulle det vara min gamle skolkamrat, handlanden A. Bank, som här slagit sig ned, så helsas han vänligen. Jag var dock för sömnig att höra efter. Nu godnatt, lilla Wimmerby! Då tiderna bli mindre krigiska, skall det nog gå bättre att sofva hos dig, och iag kan försäkra alla andra resande, att i hvardagslag är du fridens och trefnadens håla. Cervus. (N. T. FYREN FKT TESTER AM OD NES NTSC