En natt i Wimmerby. Jag måste berätta för er om en förfärlig natt, som jag helt nyligen utstod i det annars så fredliga Wimmerby. — Hör på: Jag svänger en afton upp i sakta lunk med min bondsläda till stadens hotell, och hvad får jag se? Hela torget hvimlar af troligen öfver ett tjog personer. Två slädar fara på en gång upptill rådstun. Hvad står på här? frågar jag den elegante portiern, och snart har jag reda på, att hela staden är i rörelse, ty en af dess mest förhoppningsfulla : söner, hvilken lärer ha vackra anlag som skulptör eller något dylikt, skall sändas till Rom, och medel till resan skola just i afton samlas genom ett sällskapsspektakel å rådstusalen. Visst är jag trött af färden, tänkt jag, men