lott i samhället, utan ätt detta egentliger ville lyckas, ty mannen af penrän innehade sjelf en oberoende ställnitig, och förklarade sig alltid vida rikars än Fingal, emedan han hade mycket mindre behof och följaktliger mycket mindre omtanka för att få dem fyllda: . CNå, hvad nytt i verlden, du sånggudinnornas gunstling? -— helsade värden den in. trädande. SIngenting nytt under solen — svarade denne lakoniskt och kastade sig i en hvilstol CDA ska du få höra någonting från min asyl härborta, min lugna vrå, i hvilken jag snart sagdt midt i hufvudstaden, ändå lefver nästan som på låndet. Du ska få höra ett bref, skrifvet af en femtonåring, och ändå med verklig stilistisk talang, för att inte tals om det poetiska i hetnes glödande längtan efter sin far, som är nog otacksam att bara älska sin dotter på afstånd. Och Fingal läste för sin ungdomsvän ett det älskligaste bref från Rosalie, med beskrifning på en hennes utflygt till alptrakterna och en rörande målning af hennes hemlängtan. Hon slutade med att anropa fadren om afkortande åf hennes förvisningstid från hans hjerta, emedan hon i fjerran land ändå dägligen sällskapåade med honom och räknade timmarne till deras återseende. SAck, du älskade fadert — skref Rosalie. — deHvad din sorg efter min bortgångna mor