lott i samhället, utan ätt detta egentliger
ville lyckas, ty mannen af penrän innehade
sjelf en oberoende ställnitig, och förklarade
sig alltid vida rikars än Fingal, emedan han
hade mycket mindre behof och följaktliger
mycket mindre omtanka för att få dem
fyllda: .
CNå, hvad nytt i verlden, du sånggudin-
nornas gunstling? -— helsade värden den in.
trädande.
SIngenting nytt under solen — svarade
denne lakoniskt och kastade sig i en hvilstol
CDA ska du få höra någonting från min
asyl härborta, min lugna vrå, i hvilken jag
snart sagdt midt i hufvudstaden, ändå lefver
nästan som på låndet. Du ska få höra ett
bref, skrifvet af en femtonåring, och ändå
med verklig stilistisk talang, för att inte tals
om det poetiska i hetnes glödande längtan
efter sin far, som är nog otacksam att bara
älska sin dotter på afstånd.
Och Fingal läste för sin ungdomsvän ett
det älskligaste bref från Rosalie, med beskrif-
ning på en hennes utflygt till alptrakterna
och en rörande målning af hennes hemläng-
tan. Hon slutade med att anropa fadren om
afkortande åf hennes förvisningstid från hans
hjerta, emedan hon i fjerran land ändå däg-
ligen - sällskapåade med honom och räknade
timmarne till deras återseende.
SAck, du älskade fadert — skref Rosalie. —
deHvad din sorg efter min bortgångna mor