tacksägolser och gjorde ett rikt sammanskott åt dem raska besättningen. Gundla fröjdades öfver Jyckan att kunna gifva. Arthur blygdes lik en brottsling öfver den sjösjuka, som gjort honom så maktlös, och ökte, för att rädda sitt rykte, på allt sätt visa sin burtigket och oförvägenhet på landbacken. Han kläti rade till modrins förskräckelse uppför de värsta bergsbrauterna, eller hemtala vid randen af bråddjupen små fjellväxter till henne och fröken Ro-alie, som var hans trogna och djerfva följeslagerska. Do vackra höstdagarne lockade samtliga årgbåtapassagerarne till ständiga ntÅykter i den sköna, men vilda trakten, och Gundla ejolf åtföljde de unga på deras vandringar, medan pastor Hjort, tyngd at åren, tillbringade sin tid med läsning. Ingenting sarmarbinder obekanta mennir med hvarandra så fort som en gemenm fara och kamratskapet under en lärgre resa. Artkur och Rosalie tyckte sig ha varit lekkamrater ända egedan tidigaste barndoms3och den unga, intagande flickan visste appast hurn varmt hon skulle kunna tacka sin beskyddarinna för heones ömma omvårdnad uvt der furang stunder, då Rosalies kammarjungfen var redlöst sjuk och snarare bee bjelp, än skänkte den ringaste sådan. . Den skadade pro pollern behötd e emellertid flexa dagar för sin reparation än maska inisterps föfttspatkar, och Rosalie bit alldölus förtvifiar 1