Redan i torsdags afton ankom till Stock-
holm ett telegram med underrättelse att
Paris hade kapitulerat, och i lördags med-
delades af här utkommande tidningar sam-
ma notis. Båda underrättelserna voro
oriktiga. Staden Paris har icke kapitu-
lerat. Men fästena deromkring och den
egentligen militära garnisonen hafva gjort
det. Öfverenskommelsen härom under-
tecknades i lördags afton af htr Bismarck
och Jules Favre. Tyska trupper skulle i
går förmiddag besätta de fästen, hvilka
de i mer än 4 månader endast lärt känna
utantill och genom deras lifliga eld. De
reguliera trupperna, mobilgardet och flot-
tans matroser, hvilka med den största
utmärkelse deltagit i fästenas försvar,
sträcka vapen och komma att förblifva
krigsfångar. Nationalgardet, d. v. s. den
beväpnade delen af stadens manliga be-
folkning, får behålla sina vapen för att
uppehålla ordningen inom staden, som får
proviantera sig så länge det jemväl afslu-
tade allmänna vapenstilleståndet räcker.
(Se sednare telesram !)
Detta vapenstillestånd, under hvilket de
särskilda armåerna bibehålla deställnin-
gar de nu innelfafva, har till ändamål att
bereda en konstitutiv nationalförsamlieg
tillfälle att sammantiäda för att bestämma
öfver krig eller fred, regeringsform och
regeringspersonal. — Församlingen lärer
blifva kallad att sammanträda i Bordeaux
inom 14 dagar.
Enligt ett icke officielt meddelande har
Gambetta afträdt från den plats han fyllt
med en exempellös energi.
Åtskilliga rykten -ha spridt sig om ar-
ten af tyska förbundsregeringers fordrin-
gar för freds beviliande; de skulle bestå
i: erbållande af Elsass och Lothringen,
20 franska pansarfartyg och 4,000 millio-
ner för krigskostnader, men i hvad mån
dessa rykten ega grund är ännu icke
kändt.
Vi ha aldrig delat, således icke heller
bidragit att utbreda, de illusioner, andra
svenska tidningar hyst om möjlighet för
Frankrike att segra sedan det förlorat
sina reguliera armåer. Vi kunna icke
heller dela dessa tidningars sorg öfver
att Frankrike, såsom vi hoppas, uppgif-
vit en kamp, i hvilken det endast kunde
förlora allt flere af sina söner. Vi hysa
alldeles för hög tanke om Frankrikes na-
turliga intelligens, stolta karakter och för-
värfvade rikedom för ait ett enda ögon-
blick hängifva oss åt den ömkliga miss-
tröstan, som från några håll höres öfver
Frankrikes framtida öde. England, Ryss-
land, Österrike — icke minst det nu se-
gerrika Preussen —ha ömsom tagit, ömsom
förlorat provinser. Folkens lycka beror
på helt annat än rikets storlek. Kriget,
det må slutas med SVictoria eller neder-
lag, är en så förfärlig och länge verkande
olycka, att mycket må offras för att vinna
ett slut derå.