skratt. — Den till officer förklädda unga da-
men heter Helene F., är dotter till en bok-
tryckare och endast 21 år gammal. Hon har
från sin tidigaste ungdom röjt böjelse för att
gå karlklädd. Blifven äldre gaf hon lektioner,
förklädd till student, och fick sedan det in-
fallet att spela officer. Hon rökar starka
cigarrer, dricker öl med passion, kurtiserar
unga damer med stor färdighet oeh uppträder
i det hela som en ung rou6. Orsaken hvar-
för hon anhölls af polisen var, att hon för-
falskat en vexel.
En populär man. Var hr X. myc
ket populär, då han bodde i Y.? frågade nå-
gon. Det tror jag visst, svarade den till-
frågade, ty det var många, som försökte att
hindra hans afresa, och flera, till och med
exekutorn, följde honom ett godt stycke på
äg:
jvilken årstid voro ACam och
Eva 1 paradiset? frågade en liten flicka
sin moder. Jag vet inte, kära barn, men jag
förmodar att det var om sommaren. — Åh
nej, mamma, det måste ha varit på hösten, ty
tpplet var ju moget, vet ja!
Anekdoter. För några veckor sedan
afled i.....g en rik borgare. Hans enda
barn, en några och tjugu års yngling, som
lefvat undan och gjort betydliga skulder, tog
sig ej särdeles djupt af detta dödsfall. Be-
gafningsdagen kom och gästerna voro många.
En af dessa träffade längre fram på dagen en
vän, då talet föll på begrafoingen. Nå, hur
såg sonen i huset ut? frågade denne. SLik-
nöjd, blef det lakoniska svaret.
— Vännerna A. och B. hade en afton stämt
möte på källaren Hamburger Börs. A. infann
sig på klockslaget, men B. lät vänta på sig.
Då han sent omsider infann sig, urskuldade
ban sig med at4 han blifvit uppehållen af nå
gra vänoner i Berns saloug. Nå, det gjorde
ingenting. Medan jag väntade, tog jag ett
griljeradt fårhufvud, sade A.RKanske jag
i så fall stör töte å tåten, inföll B. och slog
sig ned vid bordet.
Ovanlig förbudssedel, skrifven i
Jönköping af —rs — den 23 juni 1859.
För undertecknad, hofrätts- kultant, fallera,
Beställs en häst med åkedon bastant, f.
Att skjutsa från f. d. Uhnboms gård, f.
Allt upp till Wireda gästgifvargård, fallera.
Den hiisten får ej hafva styfva ben, fallera,
EH heller vara tungsint eller klen, f.
an som en Pegasus skall vara flink, f.
Och villigt lyda piskans minsta vink, faMera.
n klockan fem, fallera,
t mig med kläm, f.
rdig är, f.
n vara här. fallera.
Midsommardagens mor;
Sen jag en besk har ta
Då tror jag att jag re:
Och bör då äfven sk.