4
nera frågan för att icke skada konferens-
resultatet. -
Sn nd
Hvarjehanda nyheter.
Riklksdegsonekdot. Då vid ett ple-.
num en af bondeståndets mera framstående
talare J. slutat ett föredrag, deri han begag-
nat sig af ett och annat främmande ord, re-
plikerades hau af den som derniäst anmält sig
att tala, expeditionskronofogden Z. på ungefär
följande sätt: Det vore för väl om vissa ta-
lare ej så mycket använde utländska ord, då
de här uppträda. Hvad menar t. ex. den
föregående värde talaren med konsegrens och
inkonseqvin8? Den anfallne begärde ögon-
blickligen ordet och svarade lugnt: Det torde
ej vara lätt att så i hast definiera dessa båda
begrepp, men jag vill dock försöka: Om t.ex.
en expedilionskronofogde tar mutor af nittio-
vie bönder bland hundra, då är han trkonse-
qvent, men tar han mutor af alla bundra, då
är han konseqvent. Från den dagen förlo-
rade Z. all lust att begära upplysningar af sin
värde ståndsbroder.
Ystads tidning besjunger herr Arvid
Posse, riksdagsmannen, på följande sätt:
I andra kammaren blef herr sjöministern
Interpellerad af en ledamot:
Herr Arvid Posse var den skolmagistern,
Som icke fruktade för stormars hot;
Det blet allarm uti de stores läger,
Men lugnet återstäldes Gudilof!
Ty kungens önskan, som så mycket väger
Uti konseljen, liksom vid hans hof,
Tillmötesgicks, och platserna blef fylda
På de der stolarna, som ä förgylda.
Många slags menniskor har jag
skådat, skrifver en af våra extra-ordinarie med-
arbetare, men ännu har jag aldrig lyckats
träffa på:
en hårfrisör, som klippt mig utan att göra
någon klipsk anmärkning om mitt bår;
en nattvardsyngling, som icke haft för
stora hvita handskar:
en kommis i en kramhandel, som nöjer sig
med att expediera hvad ett fruntimmer vill
köpa, utan att försöka truga på henne ett dus-
sin saker, som hon icke vill ha;
en bibeltolkare, som icke gjort tvetydiga ut-
tryck alldeles obegripliga;
en jernvägskonduktör eller stationskarl, som
stänger en vagnsdörr utan att smälla i den;
en äldre, ogift dam, som tillstår att hon
gerna skulle ha velat gifta sig;
en witz-makare, som underlåter att begagna
ett ord, derför att det ligger en dubbelmening
deri 0. 8. v.
Em glad öfverrasknings å ömse
sidor. Major X har fyra döt alla täcka,
älskliga och husliga flickor. Vår major, en
ärans man och värderad af alla, har likväl
ännu för mycket qvar af aristokrati, för att
på något sätt kunna förlika sig med den tan-
ken att något af hans barn skulle, genom gif-
termål, beslägtas med det egentliga folket.
Det skulle då aldrig ske, en messaliance, åh!
det vore förfärligt.
Emellertid, ack, så underligt! blef det ett
streck i räkningen; ty, kan man tänka sig.nå-
got befängdare, fröken Agnes blef kär i skol
lärare H. och denne i sin ordning alldeles för-
älskad i den vackra och vänliga fröken Agnes.
Slutligen dristade sig Agues att omtala sin
brinnande kärlek för sin herr fader; han vred-
gades högligen, men öfvertalades slutligen att
gifva sitt samtycke till äktenskapet på de vil-
kor, att skollärare-fästmannen, som han icke
kände eller ens hade talat vid, skulle få gifta
sig med hang dotter, men att han icke ville
se eller ha det ringaste med honom att skaffa
— så besynnerligt.
De blefvo gifta och flyttade 30 mil derifrån
till hans bostad.
Major X. hade aldrig sett sin måg. En
vacker dag i juli månad 1870, tre är etter
bröllopet, sammanträffade major X i en jern-
vägskup med en ung man af intelligent ut-
seende. De kommo snart i lifligt samtal med
hvarandra, resonnerade i politik, landthushåll-
ning och statsekonomi, hvarvid de, efter ett
ömsesidigt tankeutbyte, kommo till det resul-
tat, att de i alla de diskuterade ämnena full-
komligt delade samma åsigter. Detta blef ett
fastare band emellan dem.
Så hade de rest en half dag tillsammans,
utan att fråga etter hvarandras namn, då ma-
joren, i det briljantaste lynne i veriden, an-
höll om att få veta namnet på sin intressanie
reskamrat. Då denne oförställdt uttalade det,
blef vår hederlige major alldeles utom sig af
förvåniog, att så der mot all förmodan ha
gjort bekantskap med sin måg. Denne, också
okunnig om hvem mjoren var, erfor också en
hög grad af förvåning, men sedan de förkla-
rat sig för hvarandra, uppstod ett ännu in-
nerligare förhållande och ifrån dena stunden
hyllas de unga tu med faderlig kärlek, och
detta förtjena de båda två, ty skolläraren är
en utmärkt bra karl, (Sköfde Tidn.)
En föriofvad fllekas öfverrask-
ning har troligen aldrig varit större, än
händelsen var för ett par veckor sedan i Wien
med en ung dam, som någon tid varit förlof-
vad med en liten vacker löjtnant. In dag
blef hon nemligen uppkallad inför rätten och
ställd ansigte mot ansigte med sitt hjertas
ideal, som nu förekom i fruntimmerskläder,
och som verkligen också var en ung dam unge
fär af hennes egen ålder. Den bedragna fist-
ön tyektes till en början benägen att brista
FLN I? Jan andra narten tor saken
nm AA JAA mm fet int oh in nt frn Pr