lärarinna, som donerat en betydlig summa till
pensionsfond för dem, och de hade till Gundla
öfverlemnat en konetrikt arbetad vas, förfär-
digad af deras egna händer, jemte en kolossal
bukett, på hvilken de uttömt hela sin skick-
lighet. Hvarthän hon vände sitt af skils-
messans smärta liljebleka ansigte, uppfångade
Gundla endast ömhettfulla och vänliga blickar,
och hon frågade stundom tyst sig sjelf, hvar-
för hon skulle öfverge ett land, vid hvilket
hennes sympatier vuxit så fast, ett land, som
burit hennes älsklings vagga. Dock tärnin-
gen var kastad, och hemlandstoner sjöngo sin
lockande sirensång i hennes bröst.
Den gamle lorden, som befriade henne från
madame Lateur, infaon sig i sista stunden
hos Gundla, följd af ett par gentlemen med
sina damer, för att å den mnobla societetens
vägnar bringa henne ett sista lefväl, och för
att lemna nyckeln till ett litet chatull, som
redan vore ombord, och hvilket hon skulle
öppna, då hon såge sista skymten af Eng-
lands kuster.
Gundlas ögon voro ett enda strålande tack,
medan man täflade om att få trycka den kära
främlingens händer.
Just som Gundla var på väg att stiga upp
i vagnen, anlände ett bref till miss Crauford
från hennes vän guvernanten, som insjuknat
hos sina slägtingar i London och nu på det
varmaste bönföll att hennes elev, den unga
svenska fröken, skulle få resa till hemmet