—L—E—.— 5AA— Ah REL rätt inse hvad som egentligen ligger under hela detta rop på en hastig beväpning, hyilket man nu hör idkeligen upprepas. Vi hoppas att man skall komma till insigt af att man genom ett dylikt väldigt rustende just sätter i fara hvad man afser att skydda, nemligen helt enkelt vårt lands sjefständighet. Om vi nemligen stå färdiga när ett större krig på kontinenten utbryter och då vi ännu ej hunnit få bort ur grundlagen den paragraf com fillåter konungen att ensam börja krig, så är alldeles klart ait landet ej eger några garantier för att ej när som helst bli inkastadt i ett krig, hvars utgång väl ej lärer vsra oviss, då man besinnar att våra generaler, vare sig inom det rent militära eller det administrativa området, endast i den allra ringaste mån och blott teoretiskt haft något tillfälle att utbilda sina egenskaper, äfven förutsatt att några militära egenskaper stode dem till buds, hvilket ej torde vara så alldeles gifvet, ty om vi ej äro alltför illa underrättade, så äro militärämnen just icke alltid det som utgör svenska militärers hufvudsakliga sysselsättning. Fastmer anses deras militära pligter i allmänhet af de flesta vara en börda. En sak som under långliga tider blifvit illa skött och som i följd deraf råkat i förfall och Tlägervall lärer väl ej kunna med ens och liksom genom ett trollslag förvandlas till någonting utmärkt. Detta synes emellertid utgöra våra entu-iasters föreställning. De tyckas nemligen tro att, endast millionerna blifva beviljade och manskapet anskaffadt, så skall en dugig armå med detsamma vara färdig — sax samma om det fins personer som kunna organisera och föra denna armå eller ej. Och de draga detföre ej i betänkande att med alla möjliga medel söka framtvinga millionerna, blinda för de stora olyckor som kunrhba inträffa för vårt lard om allt detta komme i mindre skickliga händer, såsom man väl måste antaga bli händelsen, derest ett sådart brådskande, som nu är ifråga, skulle blifva en verklighet; ty, med all aktning för både dem nuvarand: krigsministern och de, såsom vi antag, mårra aäspiranrter till hans plats, kvilka här i landet kunza finnas, våga vi uttala den tatsen: Inom Sveriges landamären finnes ing.n som visat sig ega nog duglighet och törmåra att på sätt som nu begäres med ens organisera ett krigsdugligt försvar; och hvad värre är, vår armborganisation har varit sådan, att det j kunnat utbilda sig någon större militärisk duglighet derinom. Vårt, enligt hvad det påstås, i alla andra änder. så mycket beundrade (men dock ingenstädes efterkärmade) indelwingsverk har nog dragit försorg om att våra militärer hålit sig på behörigt afstånd ifrån militärvetenskapens mysterier. Våra officerares lif bar under det sednaste halfva seklet i allmänhet tillbringats under en idyllisk omvexling mellan gevärsexercisen på mötena och de landiiga bestyren i hemmen, hvarur i allmänhet resulterat en treflig embonpoint och en i tur erhållen svärdsordens-stjerna på bröstet. AU ur ett dylikt materiel skulle kunna uppstå någon person med tillräcklig förmåga och insigter för att så här på rak arm tavn