—L—E—.— 5AA— Ah REL
rätt inse hvad som egentligen ligger un-
der hela detta rop på en hastig beväpning,
hyilket man nu hör idkeligen upprepas.
Vi hoppas att man skall komma till in-
sigt af att man genom ett dylikt väldigt
rustende just sätter i fara hvad man af-
ser att skydda, nemligen helt enkelt vårt
lands sjefständighet.
Om vi nemligen stå färdiga när ett
större krig på kontinenten utbryter och
då vi ännu ej hunnit få bort ur grundlagen
den paragraf com fillåter konungen att
ensam börja krig, så är alldeles klart ait
landet ej eger några garantier för att ej
när som helst bli inkastadt i ett krig,
hvars utgång väl ej lärer vsra oviss, då
man besinnar att våra generaler, vare sig
inom det rent militära eller det admini-
strativa området, endast i den allra rin-
gaste mån och blott teoretiskt haft något
tillfälle att utbilda sina egenskaper, äfven
förutsatt att några militära egenskaper
stode dem till buds, hvilket ej torde vara
så alldeles gifvet, ty om vi ej äro alltför
illa underrättade, så äro militärämnen just
icke alltid det som utgör svenska militä-
rers hufvudsakliga sysselsättning. Fast-
mer anses deras militära pligter i allmän-
het af de flesta vara en börda.
En sak som under långliga tider blifvit
illa skött och som i följd deraf råkat i
förfall och Tlägervall lärer väl ej kunna
med ens och liksom genom ett trollslag för-
vandlas till någonting utmärkt. Detta sy-
nes emellertid utgöra våra entu-iasters
föreställning. De tyckas nemligen tro att,
endast millionerna blifva beviljade och
manskapet anskaffadt, så skall en dugig
armå med detsamma vara färdig — sax
samma om det fins personer som kunna
organisera och föra denna armå eller ej.
Och de draga detföre ej i betänkande att
med alla möjliga medel söka framtvinga
millionerna, blinda för de stora olyckor
som kunrhba inträffa för vårt lard om - allt
detta komme i mindre skickliga händer,
såsom man väl måste antaga bli händel-
sen, derest ett sådart brådskande, som nu
är ifråga, skulle blifva en verklighet; ty,
med all aktning för både dem nuvarand:
krigsministern och de, såsom vi antag,
mårra aäspiranrter till hans plats, kvilka
här i landet kunza finnas, våga vi uttala
den tatsen:
Inom Sveriges landamären finnes ing.n
som visat sig ega nog duglighet och tör-
måra att på sätt som nu begäres med ens
organisera ett krigsdugligt försvar; och
hvad värre är, vår armborganisation har
varit sådan, att det j kunnat utbilda sig
någon större militärisk duglighet derinom.
Vårt, enligt hvad det påstås, i alla andra
änder. så mycket beundrade (men dock
ingenstädes efterkärmade) indelwingsverk
har nog dragit försorg om att våra mili-
tärer hålit sig på behörigt afstånd ifrån
militärvetenskapens mysterier. Våra offi-
cerares lif bar under det sednaste halfva
seklet i allmänhet tillbringats under en
idyllisk omvexling mellan gevärsexercisen
på mötena och de landiiga bestyren i
hemmen, hvarur i allmänhet resulterat en
treflig embonpoint och en i tur erhållen
svärdsordens-stjerna på bröstet. AU ur
ett dylikt materiel skulle kunna uppstå
någon person med tillräcklig förmåga och
insigter för att så här på rak arm tavn