det en pligt att aflägsna alla obehagliga miss-
ljud i ett sällskap, så harmoniskt som det
närvarande och som kommit, för att bringa
skönheten, godheten och den oöfverträffade
talangen sin vördnadsfulla hyllning.
Och utan att tillåta den ursinniga fransyskan
ett svar förde han henne genom det sorlande
och skrattande sällskapet till dörren, öppnade
den, kallade på en af sina betjenter och be-
fallde honom att bjuda armen åt den dam,
som inte förstod att hålla hvarken sig sjelf
eller sin qvinliga värdighet uppe.
Madame Latour aflägsnade sig blek af ra-
seri, och Gundla omringades af sina delta-
gande vänner och gynnare. Hon sökte småle
ät det ömhetsfulla deltagandet, och hon tryckte
tacksamt den gamle lordens hand, meni hen-
nes hjerta arbetade ännu en brottsjö från det
haf af smärta, i hvilket hon nyss varit nära
att drunkna, och hennes ansigte bibehöll fort-
farande sin blekhet.
Vid åsynen deraf störtade Arthur ut, redan
förut oroad af det synbara uppträdet utanför
glasväggarne, och frågade med yttersta äng-
slan huru den älskade tanten mådde. Allas
ögon hvilade med välbehag på den ovanligt
vackre ynglingen, hvilkens drag till Gundlas
lycka icke erinrade om modren, och då Gundla
tillfölje af sin starka sinnesrörelse ej för-
mådde svara, upplyste den gamle lorden Ar-
thur om den skymf, för hvilken . hon varit
utsatt. 4